Andning

Jag har funderat en hel del på boken jag läste, Föda utan rädsla. Där står det hur man ska anda sig igenom smärtan. Jag försökte använda andningen när jag fick kramp i vaden, men jag fick sån panik att det inte funkade och istället gnydde jag och spände mig och flåsade som en hund.

Det står i boken att man ska andas så ljudlöst man kan, och testar man att andas tungt men ändå ljudlöst så märker man att man måste slappna av för att åstakomma det. Så det är nog ett bra tips.

Jag testade faktiskt det när jag gjorde mina övningar på gymmet. Jag är oftast ensam där, och det blir lätt så att man spänner munnen och blåser ut luften ljudligt när man tar i. Andas genom tänderna liksom. Häromdagen kom jag på mig själv med att göra det, och testade då att istället andas så ljudlöst som möjlligt.

Automatiskt slappnar man av mer i ansiktet, öppnar upp munnen lite mer, och vet ni vad? Det blev mycket lättare!! Det funkade verkligen, jag blev inte alls lika trött och anfådd! Jag hoppas att jag kan ta med mig det när det är dags att orka med alla värkar.

Testa skillnaden när ni gör något som är lite halvjobbigt och se vad ni tycker.