Usch det här kanske låter fånigt, men den där krampen inatt fick mig lite ur balans.
Jag är verkligen inte bra på att hantera smärta.
Jag har hela tiden försökt fokusera på att en värk faktiskt bara varar i ca
60 sekunder, och det borde man ju klara. Men krampen i vaden höll bara i sig i kanske 20 sekunder, och efteråt kände jag mig helt slut. Hade hjärtklappning och kände mig helt uppskrämd.
Jag kopplar ju det här direkt till förlossningssmärtan, eftersom jag inte har någon annan smärta att jämföra med. Det här var det ondaste jag har haft på länge, och jag vet ju att förlossningssmärtan är värre än typ
allt. Så hur sjutton ska jag klara den?!
Iof kan det ju vara för att jag inte var beredd, aldrig har haft kramp förut och vaknade av det mitt i natten. Det är inte ett så trevligt sätt att vakna på, speciellt inte när man inte vet hur man ska få bort det. Jag fick panik när det bara blev värre och värre, men så snart jag ställde mig upp så släppte det. Jag har googlat lite nu och tydligen är det
brist på kalium som gör att man kan få kramp under graviditeten. Att äta bananer kan tydligen hjälpa, så jag får se till att göra det även om jag inte tycker att det är så gott.
Tack för tipset om att
trycka foten mot sänggaveln, jag ska prova det om det händer igen! Kanske kan jag hantera det bättre nästa gång när jag vet vad jag ska göra.
När man har värkar så har man ju massor av dem att träna sig på, haha. Så börjar de väl lite svagt också så förhoppningsvis kan man hitta en teknik som funkar tills de blir mer intensiva.
Ja fy sjutton säger jag bara, har fortfarande ont i vaden och tycker lite synd om mig själv, men jag försöker att tänka positivt ändå.
Trevlig och glad påskhelg till er alla!!