Tack för all feedback och alla kommentarer när jag skrev om
språk, jag upskattar det verkligen! Det är otroligt viktigt för mig att bebisen verkligen får känna att den är halvengelsk, och då är språket steg ett.
Vår tanke har varit att vi ska prata engelska hemma och svenska när vi går ut någonstans. Det var så vi gjorde när James först flyttade till Sverige för 3,5 år sen, men sen har vi gått över mer och mer till Svenska. Nu pratar vi svenska med varandra 90% av tiden.
Det är otroligt bra för James, men sämre för mig som då istället känner att jag glömmer bort min engelska! Accenten sitter, men jag glömmer ord och stakar mig ibland. Det gör även James på engelska nu för tiden!
Det är som att det bara får plats ett komplett språk i hjärnan i taget, och även ens modersmål kan bli haltande om man pratar ett annat språk för mycket. Det känner kanske ni som bott utomlands i många år igen.
Det jag är lite orolig över med våran idé är att vi utan att tänka på det kommer att gå över till svenska, och som Sofia kommenterade så är nog det viktigaste att vara
konsekvent i det man bestämmer sig för.
De flesta som har erfarenhet av det här säger att
det bästa är att föräldrarna pratar sitt modersmål med barnet. Jag tror dock att det skulle vara svårt för James att prata engelska med bebisen när den är liten, medan han pratar svenska hela dagarna och med mig. Då vore det nog lättare att vi båda gick över till engelska.
Hur som helst så ville jag bara tacka för alla goda råd, de har fått mig att tänka till! Vi ska sitta ner i lugn och ro och komma fram till det bästa sättet för oss.
 |
| 25 juni 2011 |
