My Blog in English


*** Below is a link to an English translation of my blog, as I've had some requests from those who don't speak Swedish.

http://translate.google.com/translate?sl=auto&tl=en&u=http%3A%2F%2Fbagarebebis.blogspot.com%2F

The translation won't be perfect as it is done automatically, but it should give you a gist of what I am on about! ***






lördag 25 februari 2012

Ett tips till er som gillar broccoli

Spanienfrugan hade lagt upp ett recept på en broccolisoppa som lät något otroligt god! Den ska testas i helgen.

Jag har en broccolifavorit som jag brukar göra ganska ofta. Jag fick tipset av en tjej i stallet som håller på med LCHF dieten, och även om jag inte håller på med något sådant så är det här verkligen något jag kan rekommendera. Så enkelt.

* Skär broccoli och koka några minuter
* Ha i generöst med Philadelphiaost
* Salta och peppra lite
* Rör ihop med stavmixer

Klart! Jätte gott att ha som grönsaker till det mesta. (Koka inte för länge bara för då kan det bli lite blaskigt. Det är gott om det är lite motstånd kvar i broccolin tycker jag!)


Här åt jag det till fiskpinnar och pasta. Underskattad mat!

Om bloggen

När jag startade den här bloggen hade jag redan innan bestämt att det ska vara en gravidblogg och inget annat. Jag kommer inte att skriva om mitt liv i allmänhet, vad jag gör om dagarna osv om det inte handlar om graviditeten.

Anledningen till det är att jag avslutade min förra blogg just på grund av att jag kände att det blev lite för utlämnande. Inte för att jag är privat av mig på något sätt, utan för att jag tycker om att kunna prata med min släkt och mina vänner och kunna berätta nåt istället för att de redan läst det på min blogg.

En stor anledning till att jag startade min förra blogg var att James familj skulle kunna hänga med i våra bröllopsplaner. Därför skrev jag den på Engelska. Den här bloggen startade jag för min egen skull, för att få kontakt med andra blivande mammor och kunna minnas allt från den här tiden, och därför har jag gått över till att skriva på svenska. Med översättningslänken kan ändå alla i England hänga med på ett ungefär, även om översättningen blir lite konstig ibland.

Jag hoppas att ni inte tycker att det blir tråkigt att bara läsa bebis bebis bebis, men det är alltså den inriktningen den här bloggen har. Jag tycker det är skönt att det finns ett ställe där jag kan tjata på om mina tankar så jag inte behöver tjata ut folk totalt i verkliga livet. Här får man själv välja om man vill lyssna på mig, och det verkar vara ganska många som ändå läser. Mest är det nog andra blivande mammor.

Jag är så glad att vi är ett gäng som hänger med på varandras bloggar och kan ge varandra råd och tips. Jag älskar att se allas utveckling och ser så mycket fram emot när alla bebisar kommer börja komma!!!

Det var bara det jag ville säga egentligen. Jag tycker det är jätte roligt att det är så pass många besökare per dag, och jag uppskattar varenda kommentar som jag får. En sak jag känner själv är att jag har varit dålig på att ta bilder, så det ska jag bli bättre på.

Hoppas ni fortsätter hänga med!!

Alltså förlåt men....

En bebis väger alltså typ 3-4 KG när den kommer ut, och är ca en halvmeter lång. What the!???
Hur ska man hur kan man hur skulle det hur.. hur går det till!??
CIDER är typ den storleken!!


(Okokok jag ska sluta jag lovar! Det kommer gå BRAAAA blablablablablabla!)

fredag 24 februari 2012

Fredaaaaaag!!

Åh äntligen fredag! Jag tror aldrig att jag varit så trött som jag har varit den här veckan, det är helt otroligt. Det är bara inte rätt att man ska behöva gå upp innan 06.00 varje morgon när man är så trött så man håller på att ramla sönder!

Inte har det hjälpt att somna tidigt på kvällarna heller. Nej usch och fy, vår sol ljus värme är vad jag behöver. Och kanske lite mer järn i kroppen.

Blivande föräldrar


Spöktjej


Här var jag så brun och blond
och ung så jag känner nästan inte
igen mig själv.
Enligt många gravidkalendrar ska huden stråla nu runt vecka 21-22. Det stämmer inte på mig! Jag tycker den har blivit lite slätare, men jag är torr och vit som en spöke!

Jag har hört att man inte ska sola när man är gravid. Jag har ganska lätt för att få färg, men just nu är jag likblek. Vanligtvis hade jag nog gått och piggat till mig med några minuter i solarium.
Jag vet att det inte är bra i längden, men jag brukar gå ett par gånger om året när man känner sig som blekast.

Nu vågar jag inte det. Man kan tydligen få pigmentfläckar om man solar under graviditeten, och de är svåra att få bort. Min förra massör fick det i pannan, och hon fick gå igenom en massa syrabehandlingar för att få bort det.

Så en blek blek blek vår kommer det vara för mig i år.

Man kanske skulle prova brun utan sol. Någon som har något tips på ett bra märke som inte luktar päckel?

Second Hand?

Åh vad jag funderar på bebisens rum. Jag vill ju verkligen att det ska vara perfekt, samtidigt som vi inte vill lägga en förmögenhet på alla grejer som måste köpas.

Ungefär såhär hade vi tänkt möblera. Väldigt fin och korrekt ritning av mig gjord i paint. Hehe.

Dörr till höger och neråt är fönstret
Det vi ska köpa är alltså spälsäng, skötbord med byrå, garderob och fåtölj. Allt det här kan man ju ha kvar även när hon blivit lite större. Spjälsängarna vi har tittat på är sånna som man kan ta bort en sida på och sen ha som vanlig barnsäng.

Jag har tittat runt lite på blocket.se efter begagnat, men det är svårt. Då får man inte allt matchande, man vet inte hur använt det är och man får såklart inte exakt det man vill ha. Det är klart att man kan köpa vissa saker second hand, men när det är möbler man planerar att ha kvar så tycker jag det skulle kännas bra att köpa något man verkligen är nöjd med.

Vi jämför även priser mellan Sverige och England, och det är bra mycket billigare i England, plus att det finns ett större utbud.

I helgen ska vi tömma hela rummet, och sen ta en riktigt funderare på vad vi ska fylla det med.

Wow!

Jag frågade Tess som är i samma vecka som mig om hon hade något bra tips på hur man kan få kontakt med bebisen om man inte känt henne sparka på ett tag. Hon väntar sitt tredje barn så hon har lite erfarenhet av det här.

Jag, Corvette och Tess dotter
Hon sa att hon brukar väcka bebisen. Hon trycker på magen och känner efter var bebisen ligger, så puttar hon lite på den så den börjar sparka tillbaka. Jag visste inte ens att det var möjligt än, jag vågar nästan inte röra min mage. Tess förklarade att de ligger så skyddade så man kan trycka lite och känna efter utan att det är någon fara, vilken jag borde ha förstått av hur hårt de tryckte på UL och hur barnmorskan känner efter.

Så jag gjorde det, slappnade av och kände igenom magen, och kände var det var hårdare. Och mycket riktigt, nästan på en gång kom en liten spark! Jag gjorde samma sak typ 5 ggr och varje gång "svarade" hon med att flytta sig runt där inne. Wow!!!!!

Mäktigaste känslan, jag kan väcka vår bebis! Man kan väcka henne, få henne att reagera på saker! Kontakt!! Jag satt nästan och höll andan med världens största leende och kände hur jag blev riktigt rörd. Vilken grej!!

torsdag 23 februari 2012

En liten prinsessa

Vad kul att Victoria och Daniel fick en liten prinsessa! Åh! Kul också att vår lilla prinsessa kommer att födas samma år.

Bild från Aftonbladet
Det sägs att på min pappas sida så är vi på långt håll släkt med kungen, så det är faktiskt en liten släkting till den nya kronprinsessan som kommer födas i sommar, hehe!

Oscar II ska ha haft en affär med typ min farmors mormor eller nåt sånt..? 

Föräldraträff - Förlossningen

Igår på föräldraträffen pratade vi om förlossningen. Precis vad jag har gått och tänkt på de senaste veckorna, så det var skönt att få prata om det i grupp.

Jag tror att efter att jag verkligen har fått tänka igenom allt och läst på massor så kommer jag nog kunna släppa det tills det börjar närma sig. Det är ju ändå ett bra tag kvar, över fyra månader. (Eller herre gud, fyra månader går ju fort! Shit!)

Jag tror att man måste få processa all information man får, för att sen acceptera och släppa det.

Igår gick barnmorskan Anna igenom hela förlossningsskedet steg för steg. Det mesta visste man sen innan. Det som var nytt för mig var hur lång tid det tar att återhämta sig efteråt, att man får efterverkar och kan blöda upp till sex veckor efter förlossningen. Okeeeej. Det visste jag inte, men då vet jag (!!!).

Ett tips hon gav var att mamman själv ringer in till förlossningen när det är dags. Pappan vill ju såklart gärna hjälpa till när mamman har ont, men det är lättare för personalen att avgöra hur pass långt det har gått om de får prata med mamman själv.

Såhär glad kommer jag nog inte vara då!
Papporna fick gå in i ett annat rum och prata med en pappagruppledare. Det tycker jag är hur bra som helst, att de får information som är riktad till just dem. De hade pratat lite allmänt igår, om hur livet kommer ändras och så, och nästa gång kommer de gå in mer på förlossningen.

Jag gillar våra föräldraträffar. Det känns som alla börjar våga ta för sig och prata lite mer, och det är intressant att lyssna på andras erfarenheter och frågor.

Vecka 21

Jag har verkligen tappat räkningen på veckorna sen vi fick vår BF tid framflyttad. Men nu är vi långt inne i vecka 21, och det känns underbart! Jag vill bara att tiden ska gå lite till så man får känna mer och mer av henne, se hur hon växer.

21+2
Jag har nu gått upp 4,5 kg, och börjar känna mig lite tyngre. Det känns som att hela jag har fått sakta ner lite.
Vanligtvis är jag ganska otålig av mig, och gör allting fort. Går fort, springer uppför trappor, klär på mig fort - ja allt! Men nu riktigt känner jag hur jag börjar sakta ner, och det är en ganska skön känsla. Man tvingas att ta det lite lugnt.

Jag mår fortfarande bra, även om jag är sjukt trött för tillfället. Vet dock inte om jag kan skylla det på graviditeten, jag tror mer det har med årstiden att göra. Eller en kombination kanske. Efter att ha vilat någon vecka så har jag nu börjat gå promenader igen, och det verkar funka utan större störningar från ischias-nerven. Löpning kan jag glömma, det får vänta helt enkelt och det känns helt ok.

Allt som allt så känns det väldigt bra att vara gravid just nu!!


Gravid vecka 21


Bebisen

Din bebis blodcirkulation är nu komplett och helt fungerande. Navelsträngen fortsätter att växa och bli tjockare alltmedan blodet strömmar med avsevärd kraft igenom för att förse bebisen med syre och näring. Moderkakan är nu nästan lika stor som bebisen.

Storleken kommer att fördubblas under andra halvan av gravid iteten. Bebisen är nu c:a 18 cm lång från huvud till stjärt och väger ungefär 300 gram.

Nu mognar de olika organen. Matsmältningssystemet fungerar redan på ett grundläggande sätt och bebisen kan svälja fostervatten och ta upp vatten och socker och sedan göra sig av med restprodukterna. Denna mekanism är en förberedelse på livet utanför livmodern.

I blodet finns det redan ett stort antal röda blodkroppar, och vita blodkropparna börjar att bildas. I munnen börjar små smaklökar att bildas på tungan.

Du

I princip alla kan nu se att du är gravid! Din livmoder borde nu kännas ungefär 2 cm ovanför din navel. Du har antagligen ökat 4-7 kg i vikt och allteftersom bebisen börjar bilda sina fettreserver kommer också din vikt att öka. Under de kommande 10 veckorna kommer du att gå upp ungefär hälften av den totala viktökningen under hela graviditeten.

Du kanske också märker av en ökad aptit eftersom du behöver 500 kcal mer per dag för att försörja din ökade ämnesomsättning. Det är bra att undvika mat som innehåller mycket fett, socker och kalorier, och istället äta frukt, grönsaker, spannmål och anndra naturliga baslivsmedel.

En del upplever ovanliga starka begär efter mat, och även efter sådant som inte är mat; såsom cigarettaska, kol och öl. Bli inte förvånad om dina ben svullnar upp under dagen. Detta kan avhjälpas genom att sätta fötterna i högläge någon eller några gånger under dagen. Blir svullnaden kraftig så bör du genast kontakta barnmorskan eller läkare för kontroll; särskilt om du har andra symptom så som huvudvärk och flimmer för ögonen

Från http://www.blimamma.se/

Who run the world? Girls!

Huvudvärk - Alvedon

Nästan dagligen (i alla fall när jag är på jobbet) så har jag en lätt huvudvärk. Jag som aldrig brukar ha ont i huvudet. Tydligen kan det också vara en effekt av graviditeten, fantastiskt!

Jag försöker hålla mig från läkemedel över huvud taget, och brukar börja med att försöka dricka mer vatten och se om det går över, men ibland hjälper ingenting och då har jag fått lov att ta en Alvedon.

Alvedon är ett av de läkemedel som man kan använda när man är gravid. Jag tycker kanske inte att det funkar riktigt lika bra som Ipren, men jag är ändå glad att det finns något att ta till i nödfall.

onsdag 22 februari 2012

Bilder från Baby Shower

James kusin hade lagt upp lite bilder från min baby shower.

Här tittar jag på den lilla mössan och säger "Åh tänk att huvudet kommer vara så litet" för att sen efter ett par sekunder utbrista "men det ska alltså ut!! Herre gud då är det ju STORT!"


Älskar den här lilla marininspirerade klänningen som vi fick av James faster och kusiner


Chokladen ni kan se var "for those late night feeds"!

Jätte stor haklapp för när hon börjar äta själv

Den var så stor så jag kunde ha den!

Jag borde ju blivit modell, mästerposaren

Badlakan med huva, perfekt!


Jag med mina älskade riskakor, eller Snack a Jacks. Det och vindruvor var vad jag kalasade på under kvällen!
Jag brukade alltid ha kamera med mig och ta massor av bilder, men sen jag skaffade i-Phone har jag blivit dålig på det. Så fort jag har hittat laddaren till min kamera ska jag börja ta "riktiga" bilder igen.

Allting ändras

Är det någon annan som märkt att deras hår har ändrats under graviditeten? Mitt verkar ha blivit lockigare och flygigare. Lite strävare på något sätt.

Härom dagen när jag vaknade hade jag plötsligt en ny frisyr! Hela håret kändes kortare och typ tuperat, och jag hade lugg?? Jag har inte klippt lugg!?


Helt ny frilla över natten

tisdag 21 februari 2012

Fettisdag

God fettisdag allihopa! Vi fick semlor på jobbet idag men jag kunde bara inte förmå mig att äta en. Uuuääck! Utan sötsug är en semla inte så lockande.



Jag åt riskakor med ostsmak istället, typ ett halv paket. Gud vad gott det är!!!

Pappan och förlossningen

När det kommer till en graviditet/förlossning så ligger det väldigt lite fokus på pappan. Det är inte många som frågar hur han mår, om han är nervös eller rädd eller om det är något han undrar över. Ändå är det han som förväntas finnas där som en klippa, någon som tar hand om en under graviditeten och finns som ett lugnt stöd under förlossningen.

Jag kan tänka mig att det är fruktansvärt stressande och läskigt att stå vid sidan om på en förlossning och inte riktigt veta vad som förväntas av en. Det är ju ändå hans barn som ska födas, av hans älskling som kommer att gå igenom något så smärtsamt så att hon kanske helt stänger honom ute.
Eller svär och skriker åt honom när han försöker hjälpa till.

Jag vill ha James där, utan tvekan! Jag behöver honom där när det är dags, så vi kan gå igenom det tillsammans. Jag kommer vara rädd och ha ont och då är han den jag vill ha hos mig. Jag ser dock inte fram emot att han ska se mig i den situationen, med allt äckel och skit som hör till en förlossning. Jag vill inte att han ska stå där nere och titta när bebisen kommer, för usch det skulle nog avskräcka många och jag vill inte utsätta honom för det. Jag vill ha honom uppe hos mig. Jag vet att han kommer att vara ett underbart stöd.

Pappan förväntas hålla reda på allt medan mamman ska föda. Köra till sjukhuset, hålla handen, prata med barnmorskor och doktorer, passa upp på mamman och samtidigt vara lugnande och trygg.

Man måste se till att ta hand om sin partner, prata med varandra om hur man känner och se till att han vet vad man förväntar sig av honom. Det är en lika stor dag för oss båda.

James med sin systerdotter Lily

Gratis är gott

Om det är någon som har missat alla fina gratisgrejer man kan få när man väntar barn så kan jag rekommendera den som jag hämtade ut på Babyproffsen. Jag gick bara in och registrerade mig, fick en kod och sen kunde jag hämta ut ett fint paket.

Vi fick lite blöjor, tvättlappar, en nappflaska, babyolja, en bok mm.


Vi fick även en sån där soptunna för blöjor. Superbra!

Typ en sån

 Gå in här och beställ!

Shabby Chic

När jag skulle förklara för min syster hur jag ser framför mig att barnrummet ska se ut så sa hon "ok, lite shabby chic stil?". Och ja, det är väl faktiskt det jag har i huvudet som jag inte kom på vad det hette innan.

Det viktigaste för mig är att det ska vara ett harmoniskt rum, en lugn plats när mycket annat kanske känns nytt och stressande. Mycket vitt, men inte sterilt utan lite romantiskt. Och det är väl typ shabby chic. Jag läste iof någonstans att det är ute nu, men det skiter jag i.

Jag var och tittade runt lite i fredags, och tittade då in på Underbara Hem i Eskilstuna. Jag gillar verkligen den affären, de har så mycket fint! Här är några bilder på de saker som jag gillade:

Fina ramar som jag skulle kunna tänka min att sätta UL bilderna i.

Fint och gulligt hjärta att hänga på väggen, i fönstret eller ovanför sängen.

Får och lamm

Så fin tavla! Men får för mig att jag skulle kunna göra det själv. Hmm.

Precis den stilen jag vill ha, men igen så känns det som att jag skulle kunna måla en själv. Vet egentligen inte varför, jag kan ju inte måla! Men hur svårt kan det vara?

Åh vad gullig! Men lite dyr var den tyvärr.

Så söt! Men en sån måste man väl kunna hitta på nåt loppis?

Kärlekskudde

Mysig kudde med vaggvisa på. Den vill jag ha!


Det enda problemet med mig är väl att jag är världens sämsta shoppare.

Jag tycker allting är för dyrt, och tänker "äh en sån kan jag göra själv" eller "den kan jag säkert hitta billigare någonstans", och så köper jag aldrig någonting. Det måste nog bli en ändring på det om vi ska få till ett helt nytt rum!

De här kuddarna skulle jag gärna ha i soffan hemma. Fina!

måndag 20 februari 2012

En dag av ditt liv

Jag drömde att jag var och hälsade på min kompis Deborah i hennes hus i London. Nu sålde de visserligen det huset för många år sen för att flytta till hennes hemland Australien, men där satt vi i alla fall i köket.

Hon hade sin lilla son där, och gav mig en massa tips på hur man tar hand om ett litet barn. Vi pratade, hon lagade mat och han sov, jag målade naglarna. Sen hjälptes vi åt att göra efterrätt. En så otroligt verklig dröm, jag minns verkligen hur jag stod och separerade äggulan och vitan i två olika bunkar.

Vi hade ett långt samtal om graviditet och bebisar. Det lustiga var att när jag vaknade i morse så hade hon mailat mig, mycket av det hon sa till mig i drömmen! Så nu känns det nästan som att jag verkligen träffade henne, även om det var en massa år sen vi sågs senast.

Vad hade hon för tips då? Jo i stort sett ska man försöka att inte fokusera så mycket på förlossningen. Det blir som det blir och det är inte mycket man kan göra åt det. Det är en dag i ditt liv, sen är det över. Det är efteråt den stora förändringen kommer, när man plötsligt ska ta hand om en liten bebis.

Så fokusera mer på er nya familjemedlem som snart kommer, förbered hemma så mycket som möjligt och ta förlossningen för vad den är - början på ditt nya liv.

Sover du liten?

Varje dag brukar jag känna hur hon börjar röra på sig strax efter 07.00 på morgonen, ganska samma tid varje dag. I lördags var det av någon anledning annorlunda, jag kände nästan ingenting på hela dagen!

Jag hann bli riktigt orolig innan hon började röra på sig igen framåt eftermiddagen, och på kvällen sparkade hon riktigt ordentligt. Åh vilken underbar känsla, tack och lov!! Antagligen hade hon bara en lat dag och sov, eller så kanske hon låg annorlunda så jag inte kände henne lika bra.



Usch hur mycket oro har man framför sig egentligen?

Vår helg

Mys, skrikande katter, slö dag, melodifestivalen, vila, fira pappa, ridning, lasagne, mer mys.



söndag 19 februari 2012

Hur kommer hon se ut?

Enligt makemebabies.com skulle vår dotter se ut som någon av bilderna nedan, jag testade med två olika bilder på mig och James. Hahaha usch de ser ju läskiga ut!!

Gå in och testa ni med, det är gratis och väldigt enkelt.

Inför förlossningen

Som jag har skrivit om förut så tycker jag om att ha mycket information innan förlossningen. Jag fick en jätte bra bok av min kompis Madde. Det är en bok om graviditet och förlossning, men berättat som från en tjejkompis till en annan. Alla äckliga detaljer frontas.

Först blev jag chockad och förskräckt av vissa saker som kan hända (bajs, spyor), men sen kände jag ändå att jag vill veta! Jag vill vara förberedd på alla konstiga och äckliga och läskiga saker som kommer hända. Om det då gör det så vet man att det är normalt och ingen fara.

Här är min bild av förlossningen, sammanfattat med alla tips jag har läst mig till:

Först börjar värkarna, och då ska man ta en värk i taget och försöka att inte tänka framåt alltför mycket. Kanske ta ett bad hemma eller försöka ta en promenad. Bara försöka klara nästa värk, inte få panik, och försöka slappna av mellan dem. En i taget.

Sen åker man in till sjukhuset, och då kan man ta med sig en kudde i bilen som man kan bita eller skrika ner i när det gör ont. Fortfarande tar man en värk i taget, acceptera smärtan och tänk inte på att det kommer bli värre.

När man kommer till sjukhuset kommer den värsta biten tror jag. Man får vänta vänta vänta, en del tar lavemang och ett bad. Man suger på lustgasen och försöker uthärda värkarna bäst man kan. Där kan det nog bli frustrerande om man känner att det aldrig händer nåt, men fortfarande måste man försöka ta en värk i taget. De blir värre, man börjar tappa orken, men man måste skjuta bort alla tankar som "jag klarar inte det här". Försök istället att acceptera att det gör ont att föda barn. Kanske tar man epudural nu, jag vet inte riktigt hur jag vill göra där.

Efter en lång väntan är det dags att krysta. Folk beskriver det som att vara riktigt dålig i magen och känna ett tryck som att man måste gå på toa. Och tydligen är det precis samma känsla "like you are taking a big shit" sa James mamma. Haha!

Där fick jag följande tips: jobba med smärtan! Det enda sättet att få slut på den här är att få ut bebisen, så möt smärtan och använd den. Kämpa fysiskt för att få ut den brinnande fotbollen (som någon har beskrivit det!). Många säger att det här är den lättare delen, eftersom man faktiskt aktivt gör någonting istället för att bara ligga och ha ont.

Så, tjohej så är det över.


Så får man en sån här.
Bild från se.babycenter.com

Det här är alltså min bild av det hela, men man vet ju aldrig hur det kan gå. Jag kommer vara livrädd, det vet jag, men samtidigt känner jag mig mer och mer redo. Det handlar bara om en eller kanske två dagar i livet, sen är det över.

En del är förvånade över hur lätt det ändå gick, och en del tyckte att det var värre än de hade kunnat föreställa sig. För vissa gick det så snabbt att de knappt hann fatta det och andra blev hemskickade när de trodde att det var dags. En del tycker bara det var en magisk upplevelse, medan andra minns allt som i en dröm.

Det alla berättelser har gemensamt är att så snart bebisen är ute så är smärtan borta, och allt var värt det.