My Blog in English


*** Below is a link to an English translation of my blog, as I've had some requests from those who don't speak Swedish.

http://translate.google.com/translate?sl=auto&tl=en&u=http%3A%2F%2Fbagarebebis.blogspot.com%2F

The translation won't be perfect as it is done automatically, but it should give you a gist of what I am on about! ***






lördag 31 mars 2012

Jahapp

...och där gick jag om James i vikt.

Boken

Igår när jag kom hem från jobbet så låg boken jag skrev om innan, Föda utan rädsla, i brevlådan. Jippi, vad fort det gick!

Jag sträckläste den, och kan verkligen rekommendera den om man vill ha lite tips inför förlossningen. Jag kommer nog att läsa om delar av den sen när det närmar sig.

I det stora hela så inriktar den sig på avslappning och ett accepterande av smärtan. Om man är rädd och spänner sig så blir det hela värre, och det blir en ond spiral. Man får bra tips på andningsövningar, tankeövningar och andra knep man kan ta till för att hela tiden behålla lugnet och på så sätt få en lättare förlossning.

Det stod också att rädslan inför och under en förlossning är naturlig. Man ska inte skämmas för den utan acceptera att den finns där, men lära sig hantera den.

Det finns även ett kapitel med råd till partnern som är med under förlossningen, hur han kan vara bästa stödet och hur han på bästa sätt kan hjälpa till. Det står även i detalj vad det är som händer under en förlossning, vad det är som faktiskt gör ont. Att förstå vad smärtan gör kan också hjälpa för att man ska känna sig tryggare.


Fredagsmys

Jag känner mig inte direkt lugnare efter att ha läst den, det stod aldrig att det inte kommer att göra ont eller att det inte kommer bli svårt. Men jag känner mig mer förberedd, som att jag förstår lite mer vad jag har att vänta, och jag har fått en massa bra tips som jag definitvt ska prova när det väl blir dags.

Läs den vettja!

Lilla Jackson

Nu har jag drömt om bebisen igen.

Den här gången hade vi fått en pojke som var ganska stor för att vara nyfödd, typ som en ettåring skulle jag tro, och han tyckte inte alls om mig. Han var mörkhyad vår lilla pojke, med svart hår, och han hette Jackson.

Jag höll honom helt fel, sträckte armarna rakt upp och höll honom ovanför mig och det tyckte han inte om. Han ropade hela tiden "pappa" och ville till James. Jag tänkte "men inte vet väl jag hur man håller en bebis heller!"

Skum dröm, antaligen har den nåt att göra med oron över att inte veta hur man tar hand om en bebis.
Jag hoppas i alla fall att vår lilla dotter kommer att gilla mig som mamma, jag ska göra mitt allra bästa!!

fredag 30 mars 2012

Lugn och fin

Jag försöker verkligen att inte stressa upp mig i onödan, eftersom jag har hört att det faktiskt kan påverka bebisen. Plus att man inte mår bra av det själv förstås.

Jag är lite konstig när det gäller stress. Om det är jätte stressigt på jobbet så gör adrenalinet att man får hur mycket som helst gjort. Jag gillar det! Man känner att yes jag gjorde det!! Vad det nu än är.

Jag kan mer stressa upp mig för konstiga saker, som att vi åker hemifrån 5 minuter senare än vanligt, eller att James sätter på sig skorna innan jag är klar att gå någonstans.

Jag tror i alla fall att bebisen känner av när min puls går upp lite. Igår på jobbet hade jag sjukt mycket att göra, och jag tror aldrig att hon har sparkat så mycket. Typ konstant under hela dagen. Sorry tjejen, snart är det helg och då ska vi vila!


Jag i morse, borstar tänderna med galet hår


Min karriär i England

Har inte haft så mycket tid att blogga de senaste dagarna, så här kommer ett gammalt inlägg som jag hade i utkast. Skulle egentligen lagt till lite bilder tänkte jag men men.


Jag är bara så otroligt tacksam till mig själv för att jag tog steget och flyttade till England när jag var 18 år. Det har format hela mitt liv, gjort mig till den jag är idag. Hade jag inte gjort det hade jag aldrig träffat James, och mitt liv hade nog sett helt annorlunda ut idag.

Jag har så många fina minnen att tänka tillbaka på sen jag bodde där. Jag är stolt över att jag klarade mig så bra själv under så många år. Det var verkligen tufft i början, men jag hade också så otroligt kul!

Snabb recap:

Flyttade till England efter studenten när jag var 18 år. Alldeles ensam ute i stora världen! Hur jag vågade det fattar jag faktiskt inte.

Var au-pair i ca 4 månader. Stundvis mysigt men inte riktigt min grej. Jag kände mig ensam och tyckte inte om att gå isolerad i huset hela dagarna, även om jag samtidigt studerade engelska ett par gånger i veckan och fick en del riktigt fina kompisar som jag fortfarande har kontakt med. Fyllde 19.

Jobbade för ett rekryteringsföretag där James var min chef (!) i ca 6 månader.
Det var den tuffaste tiden tror jag, men också så jäkla roligt! Jag bodde själv i ett "shared house", levde på nästan inga pengar alls och jobbade hela tiden för minimi-lön. Vi åkte runt till olika event i England där jag jobbade i bar eller på restauranger. Mest var det olika kapplöpningsbanor men jag har också jobbat på fotbollsmatcher, cricketklubbar, konserter, poloklubbar, bilrace och privata bjudningar. Jag har så många minnen från den här tiden så det är helt sjukt! Alla människor man träffade, från hela världen, alla ställen man såg och allt nytt man fick lära sig. Ingen dag var den andra lik och man visste aldrig riktigt vad man skulle få göra när man blev incheckad vid stationen i Staines av James, den där killen i kostym med ett stort vitt leende som aldrig verkade vara trött fast klockan var 6 på morgonen. In i bussen och iväg bara på nya äventyr. En tuff tid men jag tänker tillbaka på det med ett leende.

Slutade där och jobbade för ett annat rekryteringsföretag som hyrde ut kontorspersonal. Det var inte alls lika kul. Telemarketing, uppdatering av register och växeltelefonist var några av de uppdrag jag fick. Efter några månader fick jag min första fasta anställning. Då var jag och James ett par och vi hade precis flyttat ihop i en lägenhet. Jag fyllde 20, fick en bil av James. Började bli vuxen!

Jobbade inom kundservice på ett marketingföretag. Blev kompis med Hannah som fortfarande idag är en av mina bästa vänner. Efter 6 månader blev jag befodrat till fältkoordinator. Det är definitivt det tuffaste jobbet jag någonsin haft, men samtidigt är det också en tid som jag har så många fina minnen ifrån. Fyllde 21 och blev grattad av hela kontoret. Vi skrattade och grät tillsammans på kontoret, hade möten under bordet och dansade vid våra skrivbord. Efter 1,5 år på det företaget skulle de omstrukturera, jag var inte nöjd med mina nya arbetsuppgifter och började söka nytt jobb.

Jag jobbade sen som orderadministratör i lite under ett år, ett trevligt jobb där vardagslivet bara rullade på. Jobba, handla, hem, laga mat, diska, titta på tv, sova. England var inte spännande längre utan det var hemma, och jag kände att jag hade fått ut vad jag hade kommit dit för. James och jag bestämde oss för att satsa på ett liv i Sverige, och jag fick jobb som orderadministratör i Eskilstuna.

Vi flyttade tillbaka till Sverige och köpte vårt hus i Kungsör när jag var 22 år, ganska precis 3,5 år efter att jag började mitt äventyr i England. Med min fick jag världens finaste man, massor av nytt självförtroende, nya erfarenheter och arbetslivserfarenhet. Jag är så tacksam till det fina lilla landet som var mitt hem där i några år.

Ödet?

Min farfars syster dog nyligen, den sista i den generationen som gick bort.
Jag kände inte henne, träffade henne bara någon gång när jag var liten, men när jag såg att hon hade gått bort så fastnade hennes namn hos mig. Jag gillar det, och jag har ju alltid velat ha ett släktnamn till vår dotter.

Samtidigt läste jag en bok som jag fick av James i julklapp. Den tjejen hette samma sak som min farfars syster. Skumt tänkte jag, att stöta på samma namn två gånger sådär.

Sen tittade jag och James på ett tv program där det var två otroligt söta små flickor med. En av dem hette också det här namnet. Där var det igen liksom, tredje gången på samma vecka.

Jag funderade lite löst på namnet, hade inte sagt det till någon. Så får jag ett sms av en kompis som helt utan förvarning föreslår precis det namnet. Det hade bara slagit henne att det skulle vara ett bra namn till vår bebis.

Är det ödet som försöker berätta nåt för oss??

James var inte så sugen, men det är definitivt ett till namn till listan i alla fall!




torsdag 29 mars 2012

Drömmer du om ditt barn?

"De flesta föräldrar drömmer om sitt barn. Ibland är barnet helt perfekt, och ser dig i ögonen, ler och gurglar. Men ibland kan man drömma att barnet har en skada. Att visualisera båda dessa barn kan göra er redo att ta hand om barnet oavsett hur hon eller han ser ut."

Så stod det på en av de sidor där man kan läsa om graviditetssymptom, och läser man runt på lite gravidbloggar så märker man att det stämmer. De flesta verkar ha drömt om sin bebis, och det är inte normala drömmar direkt, haha!

Sladdisa drömde att hon ammade katten.
Cecilia drömde att hon fick en bebis som var en korsning mellan en åsna och en hund, som rymde och satt i baren på en Finlandsfärja.
Elina drömde att bebisen kom ut utan näsa och med en betalningsanmärkning!
Jag själv drömde att vår bebis var en liten nakenkatt.

Hahaha jag skrattar ihjäl mig åt era drömmar, fortsätt dela med er!!

Inatt drömde jag att vi hade en riktig liten bebis, men jag själv var typ 12 år och gick i skolan. Jag hade med henne på lektionen, så började hon spy råa ägg och jag hade ingen aning om vad jag skulle göra. Usch!

Min jobbarkompis hade till och med drömt om min förlossning. Jag skulle föda på jobbet och hon fick i uppgift att ta hand om mig. Hon var irriterad för hon hade så mycket annat att göra, och hon tyckte att jag var så mesig. "Det gör ooooont" gnällde jag. "Ja men va fan trodde du då?" snäste hon.
Haaahahaha alltså hahahahaha!

Gravidövning

En av övningarna jag fick av sjukgymnasten är en som tränar både armar, bål och rygg. 

Man har hantlar, står rakt med lätt böjda ben och svingar armarna framför sig som att man springer, men med ganska raka armar.

 Fattar ni? Svårt att förklara hehe.

Haha jag blir lika förvånad varje gång jag ser mig själv i helfigur, jag ser verkligen gravid ut!

Så håller man kroppen helt stilla så man inte roterar den. För att göra det måste man spänna bålen och ryggen, och det är där man får sin träning.

Jag hoppas jag gör rätt i alla fall, jag får väl testa några gånger och se om jag tycker att det ger något resultat. Jag har varit lite feg med vikterna nu första gångerna så det känns inte så mycket någonstans. Jag ska öka på dem lite efterhand, jag vet inte varför jag i mitt huvud tror att jag plötsligt blivit jätte svag.

So confusing this being pregnant business!

Big mistake!

Det är svårt för mig att fatta hur fort kroppen förändras när man är gravid.

Förra veckan när jag var på gymmet kunde jag ha min sport-bh. Visst den satt lite mer tight än vanligt men det funkade. Vad bra! Så i måndags bytte jag om på jobbet och satte mig i bilen för att köra till gymmet.

Big mistake! Efter bara några minuter i bilen insåg jag att sport-bh:n plötsligt satt så hårt att jag typ inte fick luft, och hur sjutton tar man av sig en sån när man kör på motorvägen??

Jag började se små svart prickar där ett tag, och fick dra och slita i den för att försöka töja ut den. Det första jag gjorde när jag kom till gymmet var att smita in på toaletten och byta till min vanliga bh!
Inte ett misstag jag kommer göra igen inom den närmaste framtiden, den åker ner i kartongerna med "efter" kläder!

Jag växer lite

onsdag 28 mars 2012

Att föda utan rädsla

Jag delar vidare av ett tips som sladdisa hade skrivit på sin blogg, boken Föda utan rädsla (hahaha först råkade jag skriva "Döda utan rädsla"!)



Jag har funderat på att köpa en bok om förlossning, och det lät precis som nåt jag skulle vilja läsa så jag gick in och beställde den på en gång!

Det ska bli spännande, hoppas jag också kommer gilla den!

Såhär står det på cdons sida:

Allt fler kvinnor upplever en stark rädsla inför sin förlossning. Samtidigt är den svenska förlossningsvården säkrare än någonsin för både mor och barn.
Susanna Heli har arbetat med att ge födande kvinnor kraft och stöd under hundratals förlossningar. Här har hon valt ut sina fyra mest effektiva verktyg som hjälper dig att undvika stress och rädsla. Med andning, avspänning, rösten och tankens kraft leds du bort från rädsla och mot trygghet och kraft. Verktygen är enkla och kan användas under födandets alla skeden. De gör förlossningen till en stärkande och positiv upplevelse både för den födande kvinnan och för hennes partner.
Föda utan rädsla passar dig oavsett om du är förstföderska eller omföderska, om du väljer att ha bedövning eller föda helt utan smärtlindring, om du är mycket rädd eller bara vill vara förberedd.

När jag ändå är inne på boktips så kan jag tipsa om boken "Handbok för gravida" som jag fick låna av en kompis. Den är skriven som från en tjejkompis till en annan, och tar på ett roligt och lättsamt sätt upp alla de här "pinsamma" grejerna med en graviditet.

Sen märks det att det inte är en svensk bok, då vissa saker inte är likadana här, men jag lärde mig faktiskt ett och annat med att läsa den.Framförallt att allt är normalt, och man är inte ensam om någonting!

Nu är jag gymmare igen

Nu har jag köpt gymkort, bara det gör att jag känner mig mer vältränad!!

Jag träffade sjukgymnasten i måndags och vi gick igenom lite övningar som jag kan göra nu för att stärka kroppen. Mest är jag ute efter att stärka ryggen så jag inte får ont, och även träna lite kondition på crosstrainern.

Det som förvånade mig var att han gav mig ganska mycket övningar där man ändå jobbar med magen.
Det är svårt att hitta övningar som bara tar rygg eller armar etc utan att magen blir involverad, och det var därför jag inte riktigt visste hur jag skulle träna när jag var där och provtränade själv.
Jag trodde inte att man fick ta i med magen, men det är alltså ingen fara att jobba den litegrann i alla fall.



Imorgon lägger jag upp en av övningarna som jag fick.

Vecka 26

Nu är vi en bra bit in i vecka 26.

Herre gud det kommer ju bara säga tjoff så är vi i vecka 30!! Jag som tycker att de som är i vecka 30 typ ska föda när som helst!

V 26+2
Ja status då. Just nu mår jag riktigt bra, krämporna jag kände av förra veckan är som bortblåsta. Det är skönt att veta att det kan gå lite upp och ner sådär - bara för att man mår lite sämre betyder det inte att det kommer gå utför.

Jag har nu gått upp exakt 6,5 kg, och det stämmer med vad jag läste någonstans att från nu så lägger man på sig ca 0,5 kg i veckan.

Plötsligt känner jag mig också väldigt vanlig i hur jag äter - jag kan äta sött igen! Jag tog en kaka i måndags för första gången på evigheter och det var så gott att jag tog en till och en till och jag mådde inte ett dugg dåligt efteråt. Härligt, jag känner mig som vanligt igen och det är riktigt skönt! Bring on fredagsgodis igen alltså!!

Ja så slutsatsen är att jag mår toppen, jag hoppas bara att det håller i sig!

Bebisen:
Nu är bebisen lite drygt 35 cm lång från topp till tå och väger 760-900 gram. Ögonen kommer att börja öppnas kring den här tiden och mot slutet av sjunde månaden kommer reaktionerna på ljud att mogna, eftersom hörselnerverna är mer utvecklade då. Bebisen fortsätter att ta små "andetag" som träning inför livet utanför, även om den än så länge andas fostervatten istället för luft.  näringsintag är viktigt. Fortsätt äta en välbalanserad kost med mycket grönsaker och fullkornspordukter.
Även om det fortfarande är alltför tidigt för din bebis att födas så skulle den nu har c:a 70% chans att överleva om den föds på ett sjukhus med rätt resurser.

Du:
Hela kroppen påverkas av graviditeten. Därför är det viktigt för kroppen att vara i god kondition. Motion ökar konditionen och välbefinnandet. Om du är van vid att jogga, simma eller gymnastisera kan du fortsätta med det i samma utsträckning som förut men undvik gärna hård träning och tyngre sporter.
Om du inte motionerar regelbundet kan du ta dagliga promenader eller cykelturer. Eller kanske simma någon gång i veckan. Du känner oftast själv vilket tempo som är bra för dig.
Om du har ätit balanserat och närigsriktig kost har du förmodligen gått upp omkring 7-10 kg fram till nu.


Bebis född i vecka 26

tisdag 27 mars 2012

Att shoppa

Jag är så dålig på att shoppa. Det har jag nog alltid varit mer eller mindre, det intresserar mig inte så jätte mycket.

Nu borde jag ju tycka att det är superkul att köpa en massa söta bebisgrejer, men nej. Jag tittar gärna, kan tycka saker är söta osv men jag köper ingenting.

Jag får nästan dåligt samvete när jag tittar på alla andra gravidbloggar och alla verkar köpa en massa söta kläder till sina små.
(Nu pratar jag alltså kläder - möbler, renoveringsgrejer, barnvagn, bilstol osv har vi ju skaffat.)


Vår barnvagn
 Än så länge har vi inte köpt ett enda klädesplagg till lillan. Det kanske ändras när det börjar närma sig, och när vi har någonstans att lägga grejerna. Innan barnrummet är klart trängs allting i datarummet i påsar och kartonger.

Hur som helst är jag bara så oändligt tacksam för alla fina kläder vi har fått, det är så skönt att slippa välja själv! Igen - tack!!! Både från vår baby shower, presenter utöver det och en kasse av mina egna bebiskläder som vi fick av mamma. Det gör att vi ändå har en hel del kläder den första tiden. Det uppskattas ska ni veta!

Jackie

Igår lämnade Jackie oss för sitt nya hem i England. Hon är en av kattungarna efter Josephine, och har bott med oss sen hon föddes i början på maj förra året. Det kommer bli så tomt utan henne.

Hon är en underbart kärleksfull, social och rolig liten katt som vill vara med överallt hela tiden. Jag hoppas verkligen att hennes nya ägare kommer uppskatta henne lika mycket som vi har gjort.


Vi är så glada att vi har fått ha dig!

Hejdå allra finaste lilla du













måndag 26 mars 2012

Cykla!

Vad härligt det är att cykla! Det är verkligen ett tips till alla gravida om ni inte har upptäckt det själva.

Jag fick låna Tess cykel och cyklade med när James red igår, och vad härligt det var! Inte fick jag ont någonstans och jag hade inga problem att hänga med (förutom i galoppen, då fick jag trampa på haha!).

Vi kunde liksom prata medans han red, istället för att jag jäktade efter och han fick rida fram och tillbaka för att jag skulle hinna med. Nej det är underbart att cykla, jag kände mig helt normal och inte ett dugg gravid!

Jag, Miramis och James
Tack snälla Tess för lånet! Nu ska vi se till att fixa min cykel så kommer det bli många turer i vår.

Vaggan var såld

Skit också, den fina vaggan jag hittade på blocket var såld! Nu ångrar jag att jag blev snål och att jag inte ringde upp på en gång istället.

Troll Vagga "Nicole"
Såld
 Men men vi får fortsätta hålla utkik efter en fin vagga i närheten. Jag har ingen lust att sitta och åka in till Stockholm igen bara för en möbel, och det är där de flesta annonserna finns.

Igen är jag så glad att vi har börjat i så god tid, så vi behöver inte stressa.

Helgen

Pubb, ridskola, stan, lunch, glass i solen, film, promenad, caféfrukost, ridning, grillning.




Åh vilken underbar perfekt helg i solskenet, jag njuter verkligen av att plötsligt må så himla bra!!

söndag 25 mars 2012

Bättre bilder på tapeterna

Jag googlade fram lite bättre bilder på tapeterna som vi har valt ut till barnrummet.

Till det här kommer vi alltså att ha två vita väggar och en med vit panel.

Fondvägg
 

Detailbildansicht
Bård


Detailbildansicht
Tyg till gardiner/kuddar
Alla bilder lånade från www.color24.eu.

Blond, lockig och blåögd?

Jag ser hela tiden framför mig en liten blond, lockig och blåögd tjej när jag tänker på vår dotter. Antagligen för att jag själv är det, haha!

Både jag och James har lite lockigt hår, och båda var blonda som barn. James har emaljerade ögon och jag har blå, och jag har hört att den "klaraste" färgen tar över. Så ja jag har räknat ut hur vår dotter kommer se ut helt enkelt, hahaha!

Det roliga är ju att det kan bli helt tvärt om! James är ju mörk nu, hans föräldrar har mörkt hår och min pappa hade svart hår när han var ung. De flesta på min pappas sida har mörkbruna ögon. Så det kan lika gärna bli en mörkhårig liten tjej med bruna ögon!

Jag är inte speciellt lik mina föräldrar och det tycker jag inte James heller är, så det är inte alls säkert att hon kommer se ut som någon av oss. En blandning men en alldeles egen.

Åh vad jag längtar tills vi får lära känna den här lilla figuren, jag är så nyfiken!

Pappa som liten