England är en del av mig, och så klart i ännu högre grad en del av James. Därför är det väldigt viktigt för oss att den tar del av sitt engelska arv, och att den lär sig att prata språket redan från början. Annars kommer den inte kunna prata med sina farföräldrar, faster och kusiner mm!
Tanken är att vi ska gå tillbaka till vad vi gjorde i början när James först flyttade hit. Vi pratade svenska så fort vi var ute någonstans, men hemma pratade vi engelska. Så får vi se till att åka till England så ofta vi kan, prata med släkten i England ofta, läsa böcker och se filmer på engelska, och så klart ha mycket besök från England.
Lätt att säga men det kommer nog bli svårt att gå över till att prata engelska hemma när vi numera nästan bara pratar svenska. Man kommer säkert tycka att när den är bebis spelar det ingen roll, men de börjar ju känna igen ljud redan i magen så jag tror att man får vara väldigt noga med det där.
Om det är någon som har några tips så uppskattas det! En annan sak, hur undgår man att de får en svensk brytning??
I mitt första nannajobb jobbade jag för en familj där mamman var finlandssvensk och hade svenska som första språk. Pappan var från Belgien och pratade flamländksa. De bodde i England. Barnen var trespråkiga, med mamman pratade de bara svenska, med pappan bara flamländska och i skolan och med kompisar pratade de engelska. Med mig pratade de såklart svenska. Killen som var tre när jag började visste precis hur han skulle 'switch' mellan de olika språken. De var väldigt noga med det där, och jag har hört att det är viktigt att man är 'consistent' för att inte förvirra barnet.
SvaraRaderaTror du att det är lättare för barnet om en förälder håller sig till ett språk istället för att man ändrar språk utanför hemmet? Jag vet att James har svårt att svara på engelska när jag pratar svenska så jag vet inte om det skulle funka att han pratade engelska och jag svenska med barnet. Så coolt med små barn som pratar flera språk, det har jag alltid tyckt! En fråga, hade de barnen som du hade hand om någon brytning på nåt av språken?
RaderaBarnen pratade ren finlandssvenska, flytande brittisk engelska och dar fanns ingen brytning. Flamlandskan kan jag inte uttala mig om eftersom jag inte talar det spraket sjalv! Men ja, jag tror det ar lattare for barnet om en foraldrer haller sig till ett sprak. Man vet ju hur det ar sjalv nar man blandar sprak, det ar forvirrande! For mig kanns det alltid lite konstigt att prata engelska med mina svenska kompisar har i england, for jag ar inte van vid det. Det kanns fel. Sa jag kan tanka mig att det blir likadannt for ett barn.
RaderaCoolt att kunna prata flytande och utan brytning på flera språk! Jag har hört barn i Sverige som har engelska föräldrar prata engelska, och då tycker jag alltid att de har haft en svensk brytning. Inte för att det gör så mycket egentligen, det viktigaste är ju att de kan prata med sin engelska släkt.
RaderaDu bör prata ditt "känslospråk" (dvs svenska) med barnet och James sitt. Vad ni pratar mellan er är mindre viktigt.
SvaraRaderaJag tror tyvärr att James skulle ha väldigt svårt för att vara den enda som pratar engelska, då han lätt halkar in på svenska när han har det runt sig hela tiden. Det skulle nog lätt bli så att han då också börjar prata svenska med barnet.
RaderaHejsan!
SvaraRaderaMin erfarenhet från mitt jobb som förskollärare är att du ska prata svenska och James engelska med barnet. Vad ni vuxna pratar för språk med varandra tror jag inte spelar så stor roll...
Kram Katarina
Svårt det där! Jag förstår tanken men som jag skrev innan så tror jag att det skulle bli svårt för James. Han har gått in så hårt för svenskan så engelskan har hamnat lite i bakgrunden, hur konstigt det än låter. Pratar jag ibland engelska med honom så svarar han oftast på svenska, haha!
RaderaHej Charlotta
RaderaJag är svenska, gift med en engelsman och vi bor i London. Jag har två barn som pratar både engelska och svenska - lika bra. Mina barn (nu 8 och 13 år) pratar svenska helt utan engelsk brytning. De har nog lite mindre ordförråd än svenska barn och de har ju fått mer av mitt ordförråd och uttryck. Det har gått jättebra och jag är väldigt stolta över mina barn och deras språkkunskaper. Den enda "nackdelen" (egentligen inte) är väl att det har tagit lite längre tid för dem att lära sig läsa och skriva. I och för sig börjar ju barnen i skolan när de är 4-5 och jag har inte sett det som ett riktigt "problem". Jag tycker att det är viktigt att barnen lär sig föräldrarnas språk. Jag har alltid pratat svenska med mina barn och min man engelska. Vårt familjespråk är ju engelska och barnen hör ju naturligtvis mer engelska än svenska. Men jag tror också att ni måste vara konsekventa. Alltså du svenska och James engelska. Jag håller med Katarina, vad ni pratar med varandra har mindre roll. Lycka till!
Tack för din input, jätte intressant! Vi får verkligen klura ut hur vi ska lösa det, och sen hålla oss till det. Pratade du svenska med barnen redan när de var bebisar? Har ni spenderat mycket tid i Sverige?
RaderaJag tror som sagt att det kommer bli jätte svårt för James att prata engelska med bebisen som inte svarar, om jag ska prata svenska eftersom han tycker det är svårt att växla mellan språken. Men han kanske får tvinga sig själv helt enkelt.
Hej igen
RaderaJa, jag har haft förmånen att kunna spendera alla skollov i Sverige och det har förstås gjort sitt till. Och ja, jag pratade svenska med barnen när de var bebisar. Visst är det intressant med tvåspråkighet och jag har hört många roliga svengelska uttryck också.
Good luck
Jag kan tänka mig det. Vi ska försöka spendera så mycket tid som vi kan i England och även ha mycket besök därifrån. Jag har alltid tyckt att det är så imponerande med barn som pratar flera språk, och nu kommer vi få ett sånt barn själva :) Förhoppningsvis kommer det naturligt med engelskan.
RaderaNanting som ingen har namnt ar ju att barn behover hora en tvavagskommunikation. Ofta i tvasprakiga familjer hor barnen kanske tva sprak och blir vana vid dem och lar sig, men om de aldrig hor nagon svara sa blir det ju inte hela spraket. Sant kan man ju saklart fixa genom att prata med kompisar, tv och film etc, men nat att tanka pa bara.
SvaraRaderaJo men jag har ju pratat och diskuterat saker på svenska med mina barn och min man har diskuterat saker på engelska med dem. Vad menar du med tvåvägskommunikation Svenny? Jag har både vardagliga diskussioner och väldigt djupa filosofiska diskussioner med min son på svenska. Hur kan kommunikation vara envägs, såvida du faktiskt inte "pratar" ordentligt med barnen? Bara en liten fundering...
SvaraRaderaAlltsa, nar de ar sma och inte pratar tillbaka. Da ar det ju en envagskommunikation, de hor ju aldrig nan som svarar. Vissa barn lar sig spraket fint anda, men vissa inte. Man lar sig ju av att observera och lyssna pa andra ocksa, inte bara pa att prata sjalv. Jag tycker det ar viktigt.
SvaraRaderaJag förstår hur du tänker, samma tanke har slagit mig. Det kräver en del av den föräldern som pratar det "utländska" språket, dvs James i det här fallet. Det är det jag tror att han kan ha lite svårt för, komma hem från ett svenskt jobb, ha pratat svenska hela dagen, prata svenska med mig och sen vända sig om och ha en konversation på engelska med en liten bebis som inte kan svara. Det är därför vi har sagt innan att det vore lättare om vi helt enkelt bestämde oss för att prata engelska när vi är hemma. Vi måste verkligen läsa på om det här och vara överrens för hur man än gör så är nog det viktigaste att man är konsekvent.
Radera