Att springa när man är gravid

Lite i samma anda som att man fortfarande kan rida när man är gravid, så tycker jag att man kan fortsätta springa om det är det man vill. Jag tycker att det är helt upp till var och en, mår man bra av att springa och är van vid det så ser jag ingen anledningen till att sluta.

Jag har sprungit tre gånger i veckan i flera år. Vi är ett gäng på jobbet som brukar springa på lunchrasten. Mellan 5 och 10K brukar vi avklara. Jag har sprungit några smålopp, men har aldrig känt mig manad att springa längre. Jag springer för att det får mig att må bra och jag tycker det är en fantastisk träningsform.

Jag springer fortfarande, men jag känner motvilja mot att ta ut mig på samma sätt. Jag vet att det inte är farligt, men jag vågar faktiskt inte ta i så jag blir riktigt trött. Jag tycker det känns obehagligt att spänna magen för mycket, och det är är jätte läskigt att få håll, även om jag vet att det inte är en smärta som betyder att nåt är fel. Det är bara inte värt det. Samtidigt så vill jag hålla igång eftersom jag mår bra av det. Jag tror inte alls att det skulle vara bra för mig att bara ge upp all träning och sätta mig i soffan i ett halvår.

Så jag springer, men jag tar det väldigt lugnt. Jogga är mer rätt ord. Häromdagen sprang jag 4K väldigt långsamt, och jag fick verkligen tvinga min hjärna att fatta att det är ok! Det är ok att inte springa fort eller långt, 4 kilometer är bättre än ingenting och känner jag att jag vill jogga sakta så gör jag det. Om det är någon gång i livet som jag får ta det lite lugnt så är det väl ändå nu? Jag måste nog bara få in det i huvudet.

Jag och James har börjat ta promenader tillsammans, vi var ute i över två timmar i helgen och häromkvällen tog vi en rask promenad på 7 kilometer. Det är väl så jag får göra, jogga lite lätt och komplettera med promenader. När jag blir för tung för att jogga så blir det bara promenader och när (om) jag blir för tung för det så får jag väl cykla, eller ge upp och sätta mig i en solstol, för då lär det ju vara sommar.

Lite rörigt inlägg men jag skriver bara som tankarna kommer.

Tess och jag värmer upp för ett lopp i Köping.
Det lustiga är att Tess nu ska ha barn ungefär samtidigt som mig!