Har inte haft så mycket tid att blogga de senaste dagarna, så här kommer ett gammalt inlägg som jag hade i utkast. Skulle egentligen lagt till lite bilder tänkte jag men men.
Jag är bara så otroligt tacksam till mig själv för att jag tog steget och flyttade till England när jag var 18 år. Det har format hela mitt liv, gjort mig till den jag är idag. Hade jag inte gjort det hade jag aldrig träffat James, och mitt liv hade nog sett helt annorlunda ut idag.
Jag har så många fina minnen att tänka tillbaka på sen jag bodde där. Jag är stolt över att jag klarade mig så bra själv under så många år. Det var verkligen tufft i början, men jag hade också så otroligt kul!
Snabb recap:
Flyttade till England efter studenten när jag var 18 år. Alldeles ensam ute i stora världen! Hur jag vågade det fattar jag faktiskt inte.
Var au-pair i ca 4 månader. Stundvis mysigt men inte riktigt min grej. Jag kände mig ensam och tyckte inte om att gå isolerad i huset hela dagarna, även om jag samtidigt studerade engelska ett par gånger i veckan och fick en del riktigt fina kompisar som jag fortfarande har kontakt med. Fyllde 19.
Jobbade för ett rekryteringsföretag där James var min chef (!) i ca 6 månader.
Det var den tuffaste tiden tror jag, men också så jäkla roligt! Jag bodde själv i ett "shared house", levde på nästan inga pengar alls och jobbade hela tiden för minimi-lön. Vi åkte runt till olika event i England där jag jobbade i bar eller på restauranger. Mest var det olika kapplöpningsbanor men jag har också jobbat på fotbollsmatcher, cricketklubbar, konserter, poloklubbar, bilrace och privata bjudningar. Jag har så många minnen från den här tiden så det är helt sjukt! Alla människor man träffade, från hela världen, alla ställen man såg och allt nytt man fick lära sig. Ingen dag var den andra lik och man visste aldrig riktigt vad man skulle få göra när man blev incheckad vid stationen i Staines av James, den där killen i kostym med ett stort vitt leende som aldrig verkade vara trött fast klockan var 6 på morgonen. In i bussen och iväg bara på nya äventyr. En tuff tid men jag tänker tillbaka på det med ett leende.
Slutade där och jobbade för ett annat rekryteringsföretag som hyrde ut kontorspersonal. Det var inte alls lika kul. Telemarketing, uppdatering av register och växeltelefonist var några av de uppdrag jag fick. Efter några månader fick jag min första fasta anställning. Då var jag och James ett par och vi hade precis flyttat ihop i en lägenhet. Jag fyllde 20, fick en bil av James. Började bli vuxen!
Jobbade inom kundservice på ett marketingföretag. Blev kompis med Hannah som fortfarande idag är en av mina bästa vänner. Efter 6 månader blev jag befodrat till fältkoordinator. Det är definitivt det tuffaste jobbet jag någonsin haft, men samtidigt är det också en tid som jag har så många fina minnen ifrån. Fyllde 21 och blev grattad av hela kontoret. Vi skrattade och grät tillsammans på kontoret, hade möten under bordet och dansade vid våra skrivbord. Efter 1,5 år på det företaget skulle de omstrukturera, jag var inte nöjd med mina nya arbetsuppgifter och började söka nytt jobb.
Jag jobbade sen som orderadministratör i lite under ett år, ett trevligt jobb där vardagslivet bara rullade på. Jobba, handla, hem, laga mat, diska, titta på tv, sova. England var inte spännande längre utan det var hemma, och jag kände att jag hade fått ut vad jag hade kommit dit för. James och jag bestämde oss för att satsa på ett liv i Sverige, och jag fick jobb som orderadministratör i Eskilstuna.
Vi flyttade tillbaka till Sverige och köpte vårt hus i Kungsör när jag var 22 år, ganska precis 3,5 år efter att jag började mitt äventyr i England. Med min fick jag världens finaste man, massor av nytt självförtroende, nya erfarenheter och arbetslivserfarenhet. Jag är så tacksam till det fina lilla landet som var mitt hem där i några år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar