Hos barnmorskan

I fredags var vi hos barnmorskan för att kolla till vår lilla skatt. Senast vi var där hade jag inte börjat känna hennes sparkar än, då var besöken hos barnmorskan när vi fick lyssna på det lilla hjärtat den enda kontakten vi hade med vår dotter. Nu kan vi båda kan känna att hon rör sig dagligen, och att hon blir starkare.

Först kollade hon mitt järnvärde och blodtryck och så, och även se vilken blodgrupp jag tillhör om jag skulle förlora en massa blod vid förlossningen (nej tack). Allt såg bra ut. Mitt järnvärde var fortfarande lite lågt, men i alla fall högre än senast. Jag hoppas att de nya vitaminerna, samt att jag har börjat äta pumpafrön (mycket järn) och dricka mer apelsinjuice (c-vitamin hjälper kroppen att ta upp järnet) ska hjälpa också.

Hon mätte livmodern, och vi ligger lite över kurvan i storlek. En stor tjej, tänkte jag, men hon förklarade att det inte har med bebisens storlek att göra egentligen, eftersom alla har olika mycket fostervatten osv. Men där fick jag bevisat att jag ändå har rätt stor mage för hur långt jag har gått! Tyckte väl det, haha!

Stor mage!

 Sen fick vi lyssna på lilla hjärtat. Åh! Det slog fint och starkt, 150 slag i minuten ungefär. Underbart! En stark och frisk liten tjej sa hon, och vi blev stolta!!

Det var lite lustigt, i fredags sa en jobbarkompis "oj vad stor din mage har blivit, men du ser ju inte gravid ut i övrigt!".
Sen sa barnmorskan "oj vad du har växt, hela du börjar se mer gravid ut nu!". Haha, igen två helt olika åsikter inom ett par timmar!