Ligament

Så bra det är med jobbarkompisar! Nu vet jag vad det är som gör ont långt ner i magen.

Min jobbarkompis såg nämligen att jag hade ont där, och förklarade att det är ligamenten som tänjs ut. Min mage har vuxit så mycket på senaste tiden att de blir spända. Sen att jag sprungit gör att de sträcks ut lite mer, lite som ett gummiband, och det varnade barnmorskan också för kommer jag ihåg. Ingenting farligt alls utan helt normalt och precis som det ska vara.

Vad skönt det är att ha så mycket kunskap runt om sig!



Under graviditeten kommer ligamenten som förbinder benen i skelettet att tänjas. När du är i rörelse kan detta orsaka milda kramper på en eller båda sidor av kroppen. Eventuellt dominerar detta besvär på höger sida av kroppen. Detta är därför att livmodern, då bebisen växer, tenderar att luta mot höger sida (Aguilera et al 2005).

Ligamenten tänjs därför att de ger den växande livmodern stöd. Du kan pröva att sitta ner en stund och se om det hjälper, eller ligga på motsatt sida av smärtan med fötterna högt. Att vila när du har ont löser vanligtvis kramp. Du kan också ta ett varmt bad eller lägga en varmvattensflaska eller vetepåse på det onda stället (Aguilera et al 2005). Försök att samtidigt slappna av.
(Från se.babycenter.com)

Tjockis

Jag vet aldrig riktigt hur jag ska reagera när folk skämtar om min vikt, eller säger typ "vad tjock du har blivit!"

Vaddå tjock? Var då? Rumpan, ansiktet, låren? Hallå, jag har gått upp TRE KILO, jag är inte tjock på nåt sätt! Så reagerar min lilla hjärna, även om jag vet att det inte är vad de menar.

Nej jag föredrar "vilken stor mage du har fått" eller "oj vad magen har växt".

Jag slipper nog det där snart dock, för när jag verkligen blir en tjockis (efter förlossningen och så) då kommer nog inte folk våga säga det till mig längre. Ha-ha!

Massage

En gång i månaden kommer det en massör till jobbet. Nu i veckan hade vi en ny tjej som var helt fantastiskt duktig!

Hon drog i mig och tryckte så det knakade och hittade konstiga punkter i huvudet så man bara kände hur alla spänningar släppte.

Åsikterna om att få massage när man är gravid är lite delade.

Jag tror inte att det är någon fara att få massage när man är gravid, en riktig massör vet hur de ska utföra en säker massage.
Det första jag sa till henne var att jag var gravid, och hon hade ingenting emot att utföra gravidmassager. Hon anpassade den helt enkelt. Hon tog inte i lika hårt, tog ingen massage på ryggen och hon använde en vanlig olja istället för liniment eller liknande. Än så länge kan jag ligga på magen utan problem, men sen får man helt enkelt ligga på sidan istället.

Helt underbart var det i alla fall, även om man inte får massage på ryggen. Det är så avlappnande med massage av axlar, nacke, armar, händer, huvud... Till och med mitt ansikte fick en liten massage! Man blir inte så snygg efteråt, men herre gud vad avslappnande det är!

Jag gillar att bli ompysslad!

Det går nog inte längre

Jag tror faktiskt inte att jag kan springa så mycket längre till, och det smärtar mig. Jag trodde att jag var tuffare än så, en av de personer som skulle kunna springa ändå fram tills de föder typ.

Promenader i all ära, men min älskade löpning har jag väldigt svårt att ge upp. Bästa träningen jag någonsin har provat, och jag tycker att det har börjat gå lättare igen efter en tung period.

Varje gång jag har sprungit på senaste tiden har jag fått så jäkla ont i nedre delen av ryggen/höfterna, och det har inte blivit bättre fast jag har gett det flera försök nu. I onsdags så fick jag även ont i nedre delen av magen. Inte på något sätt så att det känns som att det är någon fara, utan mer som att det skaver mot höftbenen på något konstigt sätt.

Jag hatar att stretcha

Hur som helst så kanske jag snart måste se mig besegrad. Imorgon skulle vi ha sprungit, men jag tror att jag ska låna mammas stavar och se hur det är att gå med dem istället. Se om det funkar bättre, i så fall är det ett bra alternativ. Jag måste få röra på mig annars blir jag rastlös.

Att "outa" någon

Ända sen vi köpte hus har folk runt omkring oss frågat om jag är gravid. Inte för att jag sett gravid ut, utan för att vi varit tillsammans länge osv. De tyckte väl att det började bli dags (trots att jag bara var 22 när vi köpte vårt hus).
När vi köpte en kombibil för nåt år sen så trodde många att nu var det barn på gång, varför skulle vi annars köpa en större bil? Nu var det väldigt skämtsamt gjort och folk säger det i all välmening, det vet jag. Jag tog inte illa upp.

Men allvarligt.

Om jag nu skulle ha varit gravid så är det väl inte sättet jag vill berätta det på? Har jag inte sagt något så är jag väl antingen inte gravid, eller så är jag inte redo att dela det med världen. Jag blev skitirriterad på personalen på vår återträff med gymnasiet när jag lite tyst och diskret bad om alkoholfritt vin. Hon sa att hon skulle fixa det, och kom sen tillbaka när jag stod och pratade med en klunga människor och säger högt och tydligt "Var det du som dricker alkoholfritt!?". Följt såklart av 73 frågor om jag var gravid. Då hade jag fått reda på det själv bara ett par dagar innan, hade inte ens berättat det för mina föräldrar.

Nej, ett tips - fråga aldrig någon om de är gravid. Vill de berätta det för dig så gör de det.



Nathalie, Karin och jag på återträffen. Jag fick mitt alkoholfria vin till slut.



Mitt nya intresse är mat

Jag har fortfarande inte mycket till sötsug, vilket är skönt men samtidigt lite tråkigt eftersom jag inte kan njuta av sånt jag tyckte var gott innan. Choklad gör ingenting för mig längre. Jag köpte till och med saltlakritsglass häromdagen men än har jag inte blivit sugen på att äta den. Konstigt hur det kan ändras!

Någonting som jag har riktigt fått upp ögonen nu är MAT! Åh vad gott det är med lagad mat! Visst jag har alltid tyckt om att äta, men inte som nu. Jag verkligen njuter av maten jag lagar, och jag tycker plötsligt att det är så mycket roligare att laga mat. Jag tycker jag har blivit bättre på det också, allt jag lagar blir gott!

Favoriter just nu är pasta med något krämigt till. Tex carbonara, bolognase eller med kycklingröra. Med massor av ost. Åh så gott det är! Även mackor och te är helt underbart, med massor av ost igen! Muuums. Soppor, ångade grönsaker, mjölk, fiskbullar, oooost! Sallader, lasagne, fiskpinnar, tacos, allt med ost. Nybakat bröd. Mmmmmm.

Åh jag blir helt exalterad.

Första kläderna

Vi fick paket från Australien, Deborah hade skickat en present till vår lilla bebis.

Jag kunde inte prova den på honom så här är en bild där den ligger på min mage. Där passade den.

Jag älskar den, hans första klädesplagg!! Tack!

Namn

Vi har börjat fundera på namn till vårt lilla underverk. Nu vet vi ju då inte vad det är för kön på bebisen än, även om vi kallar honom för han så länge. Så vi funderar på både tjej- och killnamn.

Under åren har vi på skoj pratat namn, och en del har vi hållt i ganska länge, men sedan släppt.
En gammal favorit var Alicia. Det var riktigt ovanligt när vi "kom på" det i England, vi hörde namnet och sa att "åh, om vi får en dotter någon gång ska hon heta Alicia!". Men nu är det plötsligt ett ganska vanligt namn, jag vet flera små flickor som heter det. Så det har vi nog släppt även om jag fortfarande tycker att det är väldigt fint. Felicia är ju också en väldigt fin variant på det.

Pojknamn är svårare, vi har inte kommit på något som känns helt hundra. Vi var länge inne på Didrik (för länge sen), men det funkar inte riktigt på engelska.

Det är så svårt, för det är så mycket man vill ha in i ett namn (fast det i slutändan inte spelar någon roll!).

* Det måste funka både på svenska och engelska, och ska gärna uttalas i stort sett likadant. Vi skulle till exempel inte kunna kalla den för My eller Love, haha!
* Det ska inte vara för vanligt, man vill inte att det ska finnas sju stycken med det namnet i samma klass.
* Samtidigt ska det inte vara så ovanligt att folk tycker att det är konstigt.
* Jag skulle gärna vilja ha ett släktnamn, men det kanske får gå in som andranamn.
* Det får inte vara för kort eftersom Swan är ett kort efternamn.

Ja, som sagt, en hel del att tänka på. Vi skulle gärna vilja ha några namn klara innan bebisen kommer, även om man kanske inte bestämmer sig helt förrän den är här.

Har ni några förslag?

Jag är gravid jag får göra vad jag vill

Jag blev så sugen på något salt och något syrligt när vi var och handlade, så jag köpte en grapefruit och tre salta dödskallar.

James tyckte inte att man kan köpa lösgodis för 2,32 SEK, men jag förklarade för honom att jag eftersom jag är gravid har jag rätt till det.

Jag åt en sen fick jag lite halsbränna.
Se vilken tur att jag inte köpte en hel påse!

Gravid = Självisk?

Jag har hört att gravida ofta kan bli lite själviska, särskilt i slutet på graviditeten. Jag kan tänka mig det. Det är så mycket som händer i kroppen och man är säkert nervös inför förlossningen, tung och trött och kanske inte riktigt på topp.

Så är det ju den sista chansen man har i livet att vara självisk, snart kommer det en ny liten person som kommer bli viktigare än du själv.

Jag ska verkligen försöka att tänka på det, men senast häromdagen skev jag följade i ett mail:

"Allt är bra med mig tack, jag hoppas det är detsamma med mig!".

Hoppsan. (Älskling, ha tålamod med mig snälla!)

Trött tjej





Minnen som sitter kvar

Jag minns jätte mycket från när jag var liten. Jag har hur många minnen som helst från dagis - vad jag gjorde, hur jag tänkte och vilka jag lekte med.

Jag hoppas att jag kan hålla kvar vid det, så jag fortfarande minns hur jag resonerade när vårt barn blir så pass stort att det börjar på dagis. Det är väldigt annorlunda mot hur en vuxen tänker.

När jag var arg och inte ville gå till dagis, och höll i mig i garderobsdörren hemma så mamma och pappa var tvungen att bända bort fingrarna och tvinga på mig kläderna så tyckte jag inte att det var jag som var dum. Nej det var ju dom som inte fattade någonting! Jag ville vara hemma och mysa med mamma och pappa, och de skulle absolut iväg och jobba!

Jag tyckte aldrig själv att jag var jobbig eller dum, det var alltid de vuxna som inte förstod mig. Jag vet väl bäst själv, låt mig bara göra det jag vill så kommer jag att vara nöjd. Så frustrerande det kan vara att vara barn och det är alltid någon annan som vet bättre.

Jag kommer till och med ihåg när jag var så liten att jag knappt kunde prata. Då hände det ofta att man gjorde något fel utan att förstå att det var fel. Så blev man tillsagd, men man var för liten för att förklara hur man egentligen hade tänkt. Man blev bara ledsen istället, eller arg.

Så jag hoppas verkligen att jag kan ta till nytta av mina starka minnen från barndomen, för att förstå mitt eget barn bättre.

Liten jag

Gravidstatus v 18

Nu är jag alltså i vecka 18. Tjoho vad härligt det känns att ju fler dagar som går desto starkare blir lillen där inne.

Jag mår fortfarande bra, känner mig inte speciellt tung eller så än. Jag har fortfarande bara gått upp lite under 3 kg. Jag kan tänka mig att det beror på mitt icke-existerande sockersug. Jag har i stort sett uteslutit socker från min diet sen jag blev gravid (i stort sett, inte helt!), och därför kanske jag har gått ner lite i "vanlig" vikt.

Jag längtar hela tiden till nästa steg, just nu är det ju såklart ultraljudet, och sen att få börja känna av bebisens rörelser lite mer.

V 18+1
(Varför är mitt hår gult?)

Tapeter

I helgen var vi och tittade lite på tapeter till barnkammaren. Vi har inte bestämt oss än, vi vill mest ha inspiration än så länge.

Det här är de vi gillade bäst av dem vi såg:

Lite dålig kvalité då jag bara tog kort med mobilen på tapetböckerna, men man ser ju på ett ungefär. Jag tycker att vi hittade flera fina.

Vad tycker ni?

Vår helg

Långpromenad, sovmorgon, film, fönstershopping, middag, vänner, snö, ridning, fotboll, promenad, vila.

Älskar våra helger men de går alltid för fort!

What a difference 3 months make




Oktober

 

 



Januari (med dålig i-Phone kamera)

Jag försökte återskapa bilden som jag tog för ganska precis tre månader sen. Jag skulle visa resultatet av min utmaning som bestod i att göra en massa armhävningar varje dag.

Då var jag alltså gravid men det var så tidigt att jag inte ens visste om det själv än.

Tänk vad mycket som kan förändras på tre månader!

Ett par skor för fru Swan kanske?

(från Expressen.se)

Ful och tråkig

Jag får ofta den här känslan vid den här tiden på året. Jag känner mig ful och tråkig. Blek, glåmig och torr. Inte så konstigt kanske när man inte sett solen sen i oktober. Håret är orangeaktigt med utväxt. Snart sväller väl ansiktet upp också så man ser svullen ut till råga på allt.


Missnöjd tjej

Jag har hört att man inte ska sola när man är gravid, stämmer det? Tydligen kan man få pigmentfläckar som sen är svåra att få bort. Det vill jag ju inte, då är jag hellre blek tills bebisen kommer. Blek och fugly.

Klia klia klia

Nu har jag fått reda på en annan bieffekt av att vara gravid. Tänk när jag trodde att man bara fick en stor mage och sen kom det en bebis. Nej det är hur mycket som helst som tydligen kan hända med kroppen.

Det senaste är att det kliar på magen. Tydligen så kan man få gravidklåda eller nåt sånt, över hela kroppen. Jag vet inte om det är för att huden stretchas, eller om det är något med the good old hormones igen. Vet inte, men för mig kliar det i alla fall på magen. Den är ju spänd så det känns som att det är därför, och jag då tänker jag igen att "hur ska det då bli sen???". Den ska ju bli (typ) 53 ggr så stor!

Blir bebisen sjösjuk när jag springer?

Jag håller som jag skrev innan fortfarande igång med löpningen. Jag tänker göra det så länge det bara går, eftersom det får mig att må bra, orka mer, och förhoppningsvis återhämta mig fortare efter att bebisen kommer ut.

Jag höll upp några veckor över jul och nyår, men nu känns det som att jag är back in the game. Inte riktigt som vanligt, men så gott som. Jag började med några kortare turer, men nu är jag tillbaka till våra gamla vanliga vinterrunda på 6 km.

Idag sprang jag en runda på 6,5 km fast det var väldigt nära att jag vek av tidigt där ett tag, för jag fick sån kramp under fötterna. När jag tagit av mig broddarna och knytit om skorna blev det dock bättre.

Jag tycker att jag får lite mer "men" efter att jag har sprungit nu. Jag vet inte om det beror på graviditeten eller på att jag höll upp ett tag. Ont i vristerna och nedre delen av ryggen, och lite i höfterna. Det brukar kunna göra lite ont när man inte har rätt muskler för att springa, men så länge höll jag ju inte upp. Jag vet inte, får jag för ont får jag kanske tänka om med löpningen, men än så länge kör jag på.


I höstas provade jag på barfotalöpning. Det hade jag fortsatt med om det inte hade blivit vinter och skitkallt i backen.

Idag såg det ut såhär i skogen i Eskilstuna



Språk

Vår bebis kommer att vara halvengelsk. Även om han kommer att växa upp som ett svenskt barn så kommer han ändå alltid ha hälften av sin släkt i england (eller hon då, jag kallar honom han så länge).

England är en del av mig, och så klart i ännu högre grad en del av James. Därför är det väldigt viktigt för oss att den tar del av sitt engelska arv, och att den lär sig att prata språket redan från början. Annars kommer den inte kunna prata med sina farföräldrar, faster och kusiner mm!

Tanken är att vi ska gå tillbaka till vad vi gjorde i början när James först flyttade hit. Vi pratade svenska så fort vi var ute någonstans, men hemma pratade vi engelska. Så får vi se till att åka till England så ofta vi kan, prata med släkten i England ofta, läsa böcker och se filmer på engelska, och så klart ha mycket besök från England.

Lätt att säga men det kommer nog bli svårt att gå över till att prata engelska hemma när vi numera nästan bara pratar svenska. Man kommer säkert tycka att när den är bebis spelar det ingen roll, men de börjar ju känna igen ljud redan i magen så jag tror att man får vara väldigt noga med det där.

Om det är någon som har några tips så uppskattas det! En annan sak, hur undgår man att de får en svensk brytning??