Resultat

Jag blir starkare och starkare nu, det känns. Jag bättrar på farten på crosstrainern lite varje gång, och ökar även på vikterna när jag kör med hantlar. Go Charlotta!

Självklart tar jag det ändå ganska lugnt, lyssnar på kroppen och saktar ner om jag blir för anfådd, men det känns himla bra måste jag säga. Jag kan ju ändå fortsätta försöka vara vältränad på alla kroppsdelar utom just magen.

Magen har alltid varit mitt fokus innan när jag har tränat, hur långt och fort jag orkar springa och hur magen ser ut har varit mitt sätt att se resultat av min träning. Nu får jag helt enkelt tänka om lite (som med så mycket annat) och istället fokusera på förbättringarna jag gör, och hur jag mår.
För man mår ju så mycket bättre när man tränar, och man orkar mer.

I somras sprang jag och körde mycket magträning

Ja nog om träningen nu, jag är verkligen inget träningsfreak som bara pratar träning utan jag är bara glad att jag har hittat något som passar min nya lite rundare form, haha!

Stretching av ishias nerven. Lägg upp benet på ett bord (eller något lägre om du är stel som jag) och luta dig framåt. Drar i hela rumpan kan jag säga. Jag fick tipset av massören.

Barnmorskebesök

Glad Påsk alla små kycklingar! 

I torsdags var vi till barnmorskan för en koll. Äntligen har jag lyckats få upp mitt järnvärde! Ganska mycket jämfört med förra gången, det betyder alltså att de där vitaminerna jag äter funkar. Toppen!

Så äntligen är alla mina värden bra, och lillan därinne växer precis som hon ska. Herre gud vad hon sparkade runt när barnmorskan skulle känna och mäta, vi skrattade allihopa åt min mage som hoppade hit och dit. En livlig liten tjej är det nog.

Det känns verkligen som att vi har en bebis nu, fast hon ligger inne i mig så länge. Det kontakten vi får med henne är helt otrolig! Ligger vi och myser i soffan så är det inte bara vi två längre, utan även en liten bebis (och två katter).

Cider och Josephine. Vi saknar fina lilla Jackie. Ser ni snön förresten? Inte ok.

Tack!

Tack för era kommentarer när jag skrev om krampen och oron. Ibland tar det lite tid innan jag svarar på dem men ni ska veta att jag alltid läser dem på en gång för jag får dem direkt i mobilen.

Idag har jag Haft fullt upp och nu sitter jag med en katt i knät så jag kan inte hämta datorn, alltså blir det ett kort inlägg för det tar sån tid att skriva på mobilen, hehe.

Men ett stort tack i alla fall till er! Det känns verkligen som att jag har en massa smarta vänner därute även om jag inte ens har träffat de flesta av er! Det känns bra att jag inte är den enda som har svårt att hantera smärta! Och jag tror också att fn förlossning är helt annorlunda än att ha ont av någon annan anledning. Jag behövde bara påminnas om det.

Nu ska jag och Josephine kolla på Let's Dance, godkväll alla ni fina därute!!

Smärta och oro

Usch det här kanske låter fånigt, men den där krampen inatt fick mig lite ur balans. Jag är verkligen inte bra på att hantera smärta.

Jag har hela tiden försökt fokusera på att en värk faktiskt bara varar i ca 60 sekunder, och det borde man ju klara. Men krampen i vaden höll bara i sig i kanske 20 sekunder, och efteråt kände jag mig helt slut. Hade hjärtklappning och kände mig helt uppskrämd.

Jag kopplar ju det här direkt till förlossningssmärtan, eftersom jag inte har någon annan smärta att jämföra med. Det här var det ondaste jag har haft på länge, och jag vet ju att förlossningssmärtan är värre än typ allt. Så hur sjutton ska jag klara den?!

Iof kan det ju vara för att jag inte var beredd, aldrig har haft kramp förut och vaknade av det mitt i natten. Det är inte ett så trevligt sätt att vakna på, speciellt inte när man inte vet hur man ska få bort det. Jag fick panik när det bara blev värre och värre, men så snart jag ställde mig upp så släppte det. Jag har googlat lite nu och tydligen är det brist på kalium som gör att man kan få kramp under graviditeten. Att äta bananer kan tydligen hjälpa, så jag får se till att göra det även om jag inte tycker att det är så gott.

Tack för tipset om att trycka foten mot sänggaveln, jag ska prova det om det händer igen! Kanske kan jag hantera det bättre nästa gång när jag vet vad jag ska göra.
När man har värkar så har man ju massor av dem att träna sig på, haha. Så börjar de väl lite svagt också så förhoppningsvis kan man hitta en teknik som funkar tills de blir mer intensiva.

Ja fy sjutton säger jag bara, har fortfarande ont i vaden och tycker lite synd om mig själv, men jag försöker att tänka positivt ändå.

Trevlig och glad påskhelg till er alla!!

Glad Påsk

James ska bort över påsk, så igår fixade vi en mini påskmiddag för att få fira lite tillsammans.

Vi köpte lite smått och gott från det kallskurna i affären, skinka och kycklingspett. Sen kokade vi ägg och stekte köttbullar och köpte lite sill.

Det blev en riktigt fin liten påskmiddag sådär på en onsdag.

Kramp

Godmorgon!

Inatt vaknade jag av kramp i vaden. Jäklar vad ont det gjorde!!! Jag vet att jag hann tänka "ok nu kan jag träna på hur jag skulle hantera smärtan vid förlossningen", men det funkade inte. Jag gjorde helt fel.
Spände kroppen, flämtade och fick panik när det inte gick över. Precis som man inte ska göra. For upp ur sängen och ställde mig upp, och då gav det med sig. Stod där med bultande hjärta mitt i natten och tänkte "ok, jag kommer inte klara en förlossnig!" Skit.

Vad gör man för att undvika kramp i benen under natten? Hur får man fortast bort den om man får kramp? Nån som har några tips?

LAT lappen

Efter att ha mått så faslans bra nu ett tag (nej det är nog inte ett ord) så känner jag mig plötsligt trött och tung igen. Jag skulle egentligen ha gått till gymmet idag, men jag har bestämt mig för att skjuta upp det tills imorgon.

På föräldraträffen fick vi en lapp av barnmorskan där det rätt och slätt stod LAT. Den skulle vi behålla sa hon och titta på när vi behövde påminnas om att det faktiskt är ok att vara lat ibland när man är gravid.

Så idag utnyttjar jag lat-lappen och vilar istället.

Jag har ju ändå sagt varannan dag eller tre dagar i veckan på gymmet, och de tre dagarna får jag ihop ändå.


Gymma kan jag göra imorgon!
(Gud vad stor jag är!)

Det händer inte bara mig



Josephine innan hon blev dräktig



Tjockis-katt bara dagar innan kattungarna kom

Det här var alltså ungefär ett år sen, kattungarna föddes i början på maj.

Undrar om hon tittar på mig nu och tänker "haha nu vet du hur det är!".

Bio Oil

Igår fick jag paket från min fina kompis Christin på Gotland, en Bio Oil som man använder för att förebygga bristningar. Jag hade inte insett hur mycket annat man kunde använda den till, vilken super olja!

Den ska alltså förebygga bristiningar, ge jämnare hudton, jämna ut ärr och en massa smart. Kan användas både på kroppen och i ansiktet.



Jag kan ju inte uttala mig om hur den funkar eftersom jag bara provat ett par gånger, men den är lätt att ha på, den smetar inte och luktar gott.

Tack så hemskt mycket Christin, vilken toppen present!

Här ska jag hänga

Det har öppnat ett nytt bageri i Kungsör, och igår stannade jag till där på väg hem från jobbet.
Oj vad positivt överraskad jag blev! Stort och fint med massor av färskt bröd och fikabröd. Åh jag gick runt och bara njöt - jag älskar bröd.

Det fanns även en stor del där man kan sitta och fika eller äta, de hade både baguetter, sallader och pajer. Han som ägde det sa att det är mycket mammor med barnvagnar där om dagarna, och det kan jag tänka mig.

Det finns inte så jätte mycket att göra i Kungsör, så jag är verkligen glad att det har kommit ett trevligt nytt ställe tills när jag ska bli mammaledig. Där kommer jag att hänga mycket i sommar och i höst!

Magen v 27

Alltså vecka 27! Det är helt sjukt! Tiden går väldigt fort nu och det känns att det börjar närma sig!

Jag mår fortfarande bra, kan till och med glömma att jag är gravid ibland för jag känner mig så normal.
Lillan sparkar som bara den där inne. Det kan till och med vara svårt att somna när någon buffar en i magen, men om James lägger handen på så brukar hon lugna ner sig. Det är riktigt mysigt och man kan verkligen känna hur någonting rör sig därinne. Så coolt!

Jag har nu gått upp 7 kg, så det verkar som sagt stämma att man går upp ca 0,5 kg i veckan från och med nu. Jag känner mig inte tung när jag går, men det känns när jag ligger ner. Ligger man på sin arm så domnar den bort mycket fortare och det är svårare att hitta en bekväm ställning när man ska sova.

Något jag har insett nu är att det verkligen går upp och ner i en graviditet. Bara för att man mår dåligt en vecka så betyder det inte att man kommer känna så nästa. Om man har ont någonstans så kan det faktiskt gå över, jag känner mig inte mer och mer gravid ju längre tiden går. Jag har skrivit om det innan men det blir mer och mer tydligt. Det gör det också lättare att handskas med om man mår dåligt - att tänka att det är övergående.



27+1

Bebisen:
Barnet är 30-36 centimeter i sin fulla längd. Barnet ser nu ut som det kommer att göra vid födseln förutom att det är mindre och smalare. Barnets ögon öppnas efter att ha varit stängda en tid. Hörseln utvecklas allt mer och barnet kan hoppa till vid kraftiga ljud eller snabba rörelser från dig. En del experter tror att bebisar börjar drömma vid ungefär 27 veckor. Vad drömmer de om? Ingen vet helt säkert, men hjärnan är mycket aktiv denna vecka. Om du känner rytmiska fosterrörelser nu, kan det mycket väl vara hicka – vilket är vanligt denna vecka och under resten av graviditeten. Anfallen av hicka brukar inte vara så länge och går över av sig själva. Nu är överlevnadschansen stor om barnet skulle komma ut för tidigt.
Vikt ca 1-1,2 kg.

Du:
Nu kanske du känner en liten fot som trycker mot magen. Ibland tar barnet spjärn och prövar sina krafter. Du kan känna hur barnet "svarar" när du försiktigt trycker tillbaka. Du kan också börja känna dig tung och få bristningar, så kallade strior på mage och lår. Du kan känna av: halsbränna, gas i magen och tryck mot lungorna. Hittills har det ändå varit ganska bekvämt med en rund liten mage och en bebis som inte buffar till allt för hårt mot revben och insidan av magen. Du ökar nu mer regelbundet i vikt och det blir tyngre och tyngre att dra omkring på magen.

Info från lite olika sidor på internet.

Vår helg

Läsning, vila, tvätt, gym, städning, film, Eart Hour, promenad, stallet, snö, roast dinner, mys.





Hungern

Nu har jag börjat känna av att jag är mer hungrig än vanligt. Det har jag egentligen inte känt förrän nu, tvärt om har jag haft lite svårt att äta stora portioner. Helt plötsligt har jag inga problem med det, vill bara äta äta äta. 

Jag trodde som jag skrev innan att jag kunde äta sött som vanligt, men det verkar inte riktigt funka så. Tog en kaka häromdagen och fick en äcklig halsbränna så jag skippar nog det om jag inte verkligen är jätte sugen. Glass funkar hur bra som helst! Men annars är det mat jag är sugen på, känns som jag kan äta hur mycket som helst.

Det är konstigt hur hjärnan funkar, för på nåt sätt tar det ändå emot att vräka i sig när man samtidigt ser siffrorna på vågen öka snabbare än de någonsin gjort förut. Jag vet att det ska vara så, är normalt mm, men jag tycker ändå det är svårt att få in i huvudet.

Jag är lite av en kontrollmänniska, och här får jag anstränga mig att släppa kontrollen och lyssna på vad kroppen vill ha. Mat. Är det då någon som kommenterar på att jag äter mycket så tar jag verkligen åt mig. Låt mig äta ifred liksom.

Är det någon som känner igen sig - förstår ni hur jag menar?

Det här med träningen

Jag har verkligen kommit in i det här med träningen nu. Det känns så otroligt skönt att vara igång igen, och jag vågar öka på lite för varje gång. Igår var första gången som jag faktiskt kände mig trött i kroppen när jag gick därifrån, men på ett skönt sätt.

Jag tror verkligen att man mår bra av att träna under graviditeten. Har man aldrig tränat på gym innan är det kanske inte rätt tid att börja, men om man redan tränar när man blir gravid är det bara att köra på så länge det känns bra.

Tanken är nu att jag ska träna på gymmet varannan dag, eller minst tre gånger i veckan. Det hela tar en timme. Jag går hemifrån (det tar 5 minuter), sen spenderar jag 20 minuter på crosstrainern på ett medelprogram. Jag får upp pulsen och blir anfådd, men jag kör efter principen "walk and talk" (tror jag det hette), alltså att man inte ska anstränga sig mer än att man orkar prata, som jag har läst någonstans ska passa gravida.

Sen kör jag antingen överkropp eller underkropp med de övningar som jag fick från sjukgymnasten, innan jag avslutar med att stretcha. Sen går jag hem. Det hela tar ganska precis en timme, och gymmet är öppet 6-22 alla dagar i veckan, så jag har verkligen ingen ursäkt att inte gå.

Jahapp

...och där gick jag om James i vikt.

Boken

Igår när jag kom hem från jobbet så låg boken jag skrev om innan, Föda utan rädsla, i brevlådan. Jippi, vad fort det gick!

Jag sträckläste den, och kan verkligen rekommendera den om man vill ha lite tips inför förlossningen. Jag kommer nog att läsa om delar av den sen när det närmar sig.

I det stora hela så inriktar den sig på avslappning och ett accepterande av smärtan. Om man är rädd och spänner sig så blir det hela värre, och det blir en ond spiral. Man får bra tips på andningsövningar, tankeövningar och andra knep man kan ta till för att hela tiden behålla lugnet och på så sätt få en lättare förlossning.

Det stod också att rädslan inför och under en förlossning är naturlig. Man ska inte skämmas för den utan acceptera att den finns där, men lära sig hantera den.

Det finns även ett kapitel med råd till partnern som är med under förlossningen, hur han kan vara bästa stödet och hur han på bästa sätt kan hjälpa till. Det står även i detalj vad det är som händer under en förlossning, vad det är som faktiskt gör ont. Att förstå vad smärtan gör kan också hjälpa för att man ska känna sig tryggare.

Fredagsmys

Jag känner mig inte direkt lugnare efter att ha läst den, det stod aldrig att det inte kommer att göra ont eller att det inte kommer bli svårt. Men jag känner mig mer förberedd, som att jag förstår lite mer vad jag har att vänta, och jag har fått en massa bra tips som jag definitvt ska prova när det väl blir dags.

Läs den vettja!

Lilla Jackson

Nu har jag drömt om bebisen igen.

Den här gången hade vi fått en pojke som var ganska stor för att vara nyfödd, typ som en ettåring skulle jag tro, och han tyckte inte alls om mig. Han var mörkhyad vår lilla pojke, med svart hår, och han hette Jackson.

Jag höll honom helt fel, sträckte armarna rakt upp och höll honom ovanför mig och det tyckte han inte om. Han ropade hela tiden "pappa" och ville till James. Jag tänkte "men inte vet väl jag hur man håller en bebis heller!"

Skum dröm, antaligen har den nåt att göra med oron över att inte veta hur man tar hand om en bebis.
Jag hoppas i alla fall att vår lilla dotter kommer att gilla mig som mamma, jag ska göra mitt allra bästa!!

Lugn och fin

Jag försöker verkligen att inte stressa upp mig i onödan, eftersom jag har hört att det faktiskt kan påverka bebisen. Plus att man inte mår bra av det själv förstås.

Jag är lite konstig när det gäller stress. Om det är jätte stressigt på jobbet så gör adrenalinet att man får hur mycket som helst gjort. Jag gillar det! Man känner att yes jag gjorde det!! Vad det nu än är.

Jag kan mer stressa upp mig för konstiga saker, som att vi åker hemifrån 5 minuter senare än vanligt, eller att James sätter på sig skorna innan jag är klar att gå någonstans.

Jag tror i alla fall att bebisen känner av när min puls går upp lite. Igår på jobbet hade jag sjukt mycket att göra, och jag tror aldrig att hon har sparkat så mycket. Typ konstant under hela dagen. Sorry tjejen, snart är det helg och då ska vi vila!



Jag i morse, borstar tänderna med galet hår



Min karriär i England

Har inte haft så mycket tid att blogga de senaste dagarna, så här kommer ett gammalt inlägg som jag hade i utkast. Skulle egentligen lagt till lite bilder tänkte jag men men.


Jag är bara så otroligt tacksam till mig själv för att jag tog steget och flyttade till England när jag var 18 år. Det har format hela mitt liv, gjort mig till den jag är idag. Hade jag inte gjort det hade jag aldrig träffat James, och mitt liv hade nog sett helt annorlunda ut idag.

Jag har så många fina minnen att tänka tillbaka på sen jag bodde där. Jag är stolt över att jag klarade mig så bra själv under så många år. Det var verkligen tufft i början, men jag hade också så otroligt kul!

Snabb recap:

Flyttade till England efter studenten när jag var 18 år. Alldeles ensam ute i stora världen! Hur jag vågade det fattar jag faktiskt inte.

Var au-pair i ca 4 månader. Stundvis mysigt men inte riktigt min grej. Jag kände mig ensam och tyckte inte om att gå isolerad i huset hela dagarna, även om jag samtidigt studerade engelska ett par gånger i veckan och fick en del riktigt fina kompisar som jag fortfarande har kontakt med. Fyllde 19.

Jobbade för ett rekryteringsföretag där James var min chef (!) i ca 6 månader.
Det var den tuffaste tiden tror jag, men också så jäkla roligt! Jag bodde själv i ett "shared house", levde på nästan inga pengar alls och jobbade hela tiden för minimi-lön. Vi åkte runt till olika event i England där jag jobbade i bar eller på restauranger. Mest var det olika kapplöpningsbanor men jag har också jobbat på fotbollsmatcher, cricketklubbar, konserter, poloklubbar, bilrace och privata bjudningar. Jag har så många minnen från den här tiden så det är helt sjukt! Alla människor man träffade, från hela världen, alla ställen man såg och allt nytt man fick lära sig. Ingen dag var den andra lik och man visste aldrig riktigt vad man skulle få göra när man blev incheckad vid stationen i Staines av James, den där killen i kostym med ett stort vitt leende som aldrig verkade vara trött fast klockan var 6 på morgonen. In i bussen och iväg bara på nya äventyr. En tuff tid men jag tänker tillbaka på det med ett leende.

Slutade där och jobbade för ett annat rekryteringsföretag som hyrde ut kontorspersonal. Det var inte alls lika kul. Telemarketing, uppdatering av register och växeltelefonist var några av de uppdrag jag fick. Efter några månader fick jag min första fasta anställning. Då var jag och James ett par och vi hade precis flyttat ihop i en lägenhet. Jag fyllde 20, fick en bil av James. Började bli vuxen!

Jobbade inom kundservice på ett marketingföretag. Blev kompis med Hannah som fortfarande idag är en av mina bästa vänner. Efter 6 månader blev jag befodrat till fältkoordinator. Det är definitivt det tuffaste jobbet jag någonsin haft, men samtidigt är det också en tid som jag har så många fina minnen ifrån. Fyllde 21 och blev grattad av hela kontoret. Vi skrattade och grät tillsammans på kontoret, hade möten under bordet och dansade vid våra skrivbord. Efter 1,5 år på det företaget skulle de omstrukturera, jag var inte nöjd med mina nya arbetsuppgifter och började söka nytt jobb.

Jag jobbade sen som orderadministratör i lite under ett år, ett trevligt jobb där vardagslivet bara rullade på. Jobba, handla, hem, laga mat, diska, titta på tv, sova. England var inte spännande längre utan det var hemma, och jag kände att jag hade fått ut vad jag hade kommit dit för. James och jag bestämde oss för att satsa på ett liv i Sverige, och jag fick jobb som orderadministratör i Eskilstuna.

Vi flyttade tillbaka till Sverige och köpte vårt hus i Kungsör när jag var 22 år, ganska precis 3,5 år efter att jag började mitt äventyr i England. Med min fick jag världens finaste man, massor av nytt självförtroende, nya erfarenheter och arbetslivserfarenhet. Jag är så tacksam till det fina lilla landet som var mitt hem där i några år.

Ödet?

Min farfars syster dog nyligen, den sista i den generationen som gick bort.
Jag kände inte henne, träffade henne bara någon gång när jag var liten, men när jag såg att hon hade gått bort så fastnade hennes namn hos mig. Jag gillar det, och jag har ju alltid velat ha ett släktnamn till vår dotter.

Samtidigt läste jag en bok som jag fick av James i julklapp. Den tjejen hette samma sak som min farfars syster. Skumt tänkte jag, att stöta på samma namn två gånger sådär.

Sen tittade jag och James på ett tv program där det var två otroligt söta små flickor med. En av dem hette också det här namnet. Där var det igen liksom, tredje gången på samma vecka.

Jag funderade lite löst på namnet, hade inte sagt det till någon. Så får jag ett sms av en kompis som helt utan förvarning föreslår precis det namnet. Det hade bara slagit henne att det skulle vara ett bra namn till vår bebis.

Är det ödet som försöker berätta nåt för oss??

James var inte så sugen, men det är definitivt ett till namn till listan i alla fall!