Vår helg

Städning, fredagsmys, sortering, tvätt, barnkammare, melodifestival, vårkänslor, Västerås, IKEA, ridning, hämtmat, sova!

En bra helg då vi har fått mycket gjort men lite för lite vila. Både jag och James har ont i kroppen!

Vi har i alla fall fått undan en hel del hemma, och i barnkammaren är nu grundarbetet gjort. James har målat taket och även grundmålat väggarna eftersom den gamla tapeten var mörkgrön och skulle ha lyst igenom annars.

Bara att köpa tapeter och golv nu!


James tittar på golv



Hur tänkte jag där?

Vi var och tittade på gungstolen i helgen, och det var verkligen fin. Problemet är bara att den har så långa medar där bak så den kommer att ta lite för mycket plats, så jag får nog tänka om där. Man vill ju inte att den ska ta i väggen, och rummet är inte så stort att man kan flytta ut den en meter, då kommer den stå mitt på golvet.

Istället åkte mamma och jag ut till IKEA för att titta på andra alternativ. Jag hittade två som jag gillar.

Antingen en fin vit korgstol:

Finntorp, 599:-
Dyna kostar ytterligare 200:-

Så hittade vi även en jätte skönt fåtölj som man kan gunga lite på. Med en fotpall till så var det hur bekvämt som helst, perfekt att sitta och amma i.

Fotpall 399:-



Poäng fåtölj, 795:-

Jag ska kolla runt lite på blocket om det finns att köpa. Det känns som att det börjar bli min grej det där, hehe!

Första tiden med bebisen

En sak vi har pratat ganska mycket om på föräldragruppen är hur första tiden med bebisen blir. I måndags tog hon upp hur förhållandet kan påverkas av att man blir en till i familjen.

Det är många som går skilda vägar i småbarnsåren, tyvärr. En av de vanligaste anledningarna till att det uppstår konflikter är att man inte kommer överens om hur man ska dela upp hushållsarbetet. Den som jobbar har svårt att förstå hur mycket tid det tar med en liten bebis och kanske förväntar sig för mycket av den som är föräldraledig, medan den som är "ledig" har dåligt samvete för att man inte orkar göra mer.

Det rådet hon hade här är att prata med varandra. Det är alltid viktigt, men nu ännu mer. Att rakt ut säga till sin partner "jag hade verkligen tänkt städa idag, men jag har bara inte hunnit och nu känner jag mig ganska kass." Förklara och tro inte att den andra ska förstå hur man känner om man inte säger nåt. Det var det tipset vi fick.

Sen avslutade hon med att framhäva att bebisperioden är en av de underbaraste perioderna i livet, det ska man inte glömma. Man har fått en helt ny medlem i familjen, någon man älskar så mycket så det är obeskrivligt. Man blir en liten familj. Bebistiden är kort så njut av den!


Bild från google.se

Fejkade värkar

På föräldragruppen fick vi träna lite på hur man andas genom en värk. In genom näsan, ut genom munnen. Långsam och djupt ner ifrån magen när värken börjar, sen andas man snabbare och högre upp i bröstet när den stiger och när värken är på topp andas man jätte lätt och snabbt. Sen sjunker smärtan igen och då andas man långsammare och djupare igen. Så man följer värken med andningen.

Jag vet inte om det hjälper, jag har ju aldrig haft en värk. Jag tänker inte hänga upp mig stenhårt på en teknik, utan jag kan tänka mig att prova mig fram under förlossningen för att se vad jag tycker ger bäst resultat.

Jag försöker passa på att träna om man till exempel slår i tån eller knät eller så. Istället för att hålla andan och spänna sig så försöker jag aaaaandas genom smärtan. Och det hjälper faktiskt!

För att träna på att andas rätt fick killarna på föräldragruppen sitta bredvid sina respektive och nypa oss i benet, hårdare och hårdare för att föreställa en värk. Hahaha vad fånigt det kändes, när vi kom till toppen av "värken" så började jag bara skratta! Hahaha stackars killar de var väl livrädda för att de skulle få äta upp det där efteråt!

Hos barnmorskan

I fredags var vi hos barnmorskan för att kolla till vår lilla skatt. Senast vi var där hade jag inte börjat känna hennes sparkar än, då var besöken hos barnmorskan när vi fick lyssna på det lilla hjärtat den enda kontakten vi hade med vår dotter. Nu kan vi båda kan känna att hon rör sig dagligen, och att hon blir starkare.

Först kollade hon mitt järnvärde och blodtryck och så, och även se vilken blodgrupp jag tillhör om jag skulle förlora en massa blod vid förlossningen (nej tack). Allt såg bra ut. Mitt järnvärde var fortfarande lite lågt, men i alla fall högre än senast. Jag hoppas att de nya vitaminerna, samt att jag har börjat äta pumpafrön (mycket järn) och dricka mer apelsinjuice (c-vitamin hjälper kroppen att ta upp järnet) ska hjälpa också.

Hon mätte livmodern, och vi ligger lite över kurvan i storlek. En stor tjej, tänkte jag, men hon förklarade att det inte har med bebisens storlek att göra egentligen, eftersom alla har olika mycket fostervatten osv. Men där fick jag bevisat att jag ändå har rätt stor mage för hur långt jag har gått! Tyckte väl det, haha!

Stor mage!

 Sen fick vi lyssna på lilla hjärtat. Åh! Det slog fint och starkt, 150 slag i minuten ungefär. Underbart! En stark och frisk liten tjej sa hon, och vi blev stolta!!

Det var lite lustigt, i fredags sa en jobbarkompis "oj vad stor din mage har blivit, men du ser ju inte gravid ut i övrigt!".
Sen sa barnmorskan "oj vad du har växt, hela du börjar se mer gravid ut nu!". Haha, igen två helt olika åsikter inom ett par timmar!

Tapetinspiration

Här är lite bilder på tapeter jag gillar för fondväggen i barnkammaren. Här får ni en bild av den stilen vi gillar.










Vi vill ha en ganska enkel design som inte är för iögonfallande. Lugna neutrala toner som går i beige eller ljusbrunt. Kanske någon liten färgnutta i motivet.

Det är svårt, vi har tittat på hundratals tapeter i en massa olika affärer och hittat många fina, men ingen som känns perfekt. Om motivet är bra är inte färgen perfekt, om färgen är bra så är motivet fel. Snacka om att vi är kräsna!

Nu tror jag nästan inte att det finns några fler ställen att leta på, då de flesta affärerna ändå har samma leverantörer och man tittar bara på samma tapeter om och om igen. Snart får vi ta och bestämma oss.

Vår dag idag

Oj vad trött jag är i kroppen nu, ryggen och framför allt fötterna värker. Vi har grejat hemma hela dagen. Vi är inte klara men nu får det vara nog för idag. Jag har kört ca 100 maskiner tvätt, vädrat ut hela huset och våttorkat alla golv. Tömt lådor och sorterat kläder. 
Vi har verkligen ett löjligt stort hus, herre gud vad mycket skit vi samlar på oss! Hur ska man undvika det? Det tar så fruktansvärt lång tid att städa, det tar aldrig slut.

James har fixat i barnkammaren - tagit bort den gamla tapeten, spacklat och slipat väggarna och sen grundmålat. Han har även slipat panelen.

Såhär ser det ut just nu:

Spacklad, slipad och grundmålad vägg

Panelen som James har slipat

Väggen till vänster kommer att bli en fondvägg. Där var det panel innan men nu sitter det en gipsskiva där.

Här ska det upp en tapet och garderobsdörrarna ska snyggas till.

Nästa steg nu är att måla taket. Sen ska vi måla panelen vit. Efter det ska det väl läggas golv då, hur vi nu gör med det. Det lär ju bli ett nytt golv nu eftersom det är en massa målarfärg på det gamla.

Sen ska det tapetseras, en neutral tapet på de två väggarna som är vitmålade, och en fondvägg på väggen som just nu bara är en gipsskiva.

Efter det måste vi bestämma vad vi ska göra med garderoberna. Som ni ser på bilden så passar inte dörrarna ihop med luckorna, plus att dörrarna sitter lite löst och inte går att stänga helt. Så vi måste se vad vi kan göra åt det, lämna in dem på lackning eller köpa nya, beroende på vad som blir enklast/billigast.

Så det är det, egentligen inte så hemskt mycket kvar att göra, med tanke på att vi har några månader på oss. Möblerna står klara i källaren och bara väntar på att flytta in. Det känns bra!!

Virrig och snurrig

Idag har jag röjt och städat medan James har spacklat och slipat väggarna i barnrummet.

Såhär ser det ut just nu:

Jag har tvättat massa, sorterat bort alla kläder som jag inte kan ha just nu (vad mycket kläder vi har, helt sjukt, jag som aldrig tycker jag har nåt att ha på mig!) och rensat lite i lådor och skåp. Det tar så lång tid, nu tar jag en paus medan maskinen tvätt får gå klart.

När jag stod och rensade en låda i hallen kom James ut och frågade om det inte var idag som jag skulle åka till ridskolan? Herre gud jo!!! Imorse skulle jag ha åkt och tittat på när Tess dotter red, hur sjutton kunde jag bara glömma det?? Det är ju helt sjukt, jag pratade med Tess senast häromdagen och sa att vi skulle ses på lördag. Jag är helt chockad faktiskt, det är så otroligt olikt mig att bara helt totalt glömma bort något jag har bestämt. Jag tror aldrig att det har hänt förut.

Är det alltså såhär man blir när man är gravid, och sen ännu mer när bebisen kommer och man ammar? Virrig och snurrig och glömmer grejer som man lovat? Herre gud vad läskigt jag känner mig ju senil! Nu blev jag helt paranoid över att det är något annat som jag har glömt. Jag måste verkligen hålla stenhårt på att skriva ner allting på mobilen och sätta påminnelsealarm för allt jag ska göra i fortsättningen!

Gungstol

Jag har fått dille på att vi ska ha en vit gungstol i barnkammaren. Jag har kollat på blocket i flera veckor men inte hittat någon som passar och i rätt pris. Så istället la jag ut en annons på köpes, och har fått en hel del svar.

Inget har varit bra dock, dyra och fel färg och för stora etc, men så idag ringde det en kille som sa att hans mamma skulle sälja en vit gungstol för 300:-. Låter bra tycker jag! Det gör inget om den är lite sliten, det kan vara ganska snyggt.

Den finns i Västerås, så om vi åker in dit i helgen så åker vi förbi och tittar på den.

Bild från google, så det är inte just den här gungstolen

I provrummet

Jag stod i provrummet igår och såg för första gången på länge mig själv i en helkroppsspegel. Alltså wow säger jag bara!! Är jag verkligen sådär stor? Jag ser ju inte alls ut som vanligt!

V 23+4

Det är ändå så väldigt befriande! Man står där och det hjälper varken att sträcka på sig eller spänna in magen, man ser ut som man gör och det är vackert. Gud vad skönt att för en gångs skull slippa provrumsångesten!

Snygghets-piller

Det sägs ju att håret ska bli så fint och lång och så vidare när man är gravid, men jag tycker att det är tvärt om. Det vill liksom inte växa, och det känns torrt och tråkigt.

I somras hade jag riktigt långt hår och långa naglar inför vårt bröllop och jag funderade på hur mitt hår kunde växa så bra då. Så kom jag på det, jag åt ju hud och hår vitaminer ca 6 månader innan bröllopet! De måste väl ha hjälpt då?



Så igår när jag var in på Tuna Park i Eskilstuna så gick jag in på Life där jag köpte dem förra gången. Hon kunde inte rekommendera samma som jag hade förra gången eftersom jag är gravid, så jag köpte istället några andra piller för gravida och ammande.

Det kan ju vara bra ändå tänker jag, det var hur mycket olika vitaminer och mineraler som helst i, utformade för en gravid kvinnas behov. Det gör också att håret blir starkare om det är så att jag har brist på någonting.

Så köpte jag även lite andra grejer som var välbehövliga:




Ett långt linne. Lite vårigt och färgglatt.
 Skulle egentligen behöva massor av nya överdelar, att klä sig börjar bli ett problem då jag inte längre kan ha samma toppar som innan. Jag ska gå igenom mina kläder i helgen, stoppa undan det jag inte kan ha och se hur mycket som blir kvar.

 

Ansiktskräm, dumma väder gör min hud torr



Köpte även ett serum att ha i håret, hoppas det kan mjuka upp det lite och ge lite fukt

 

Nya underkläder, mycket välbehövligt eftersom mina gamla på något konstigt sätt har krympt och blivit väldigt obekväma.

Träning

Jag börjar känna mig bättre i kroppen nu. Piggare, har inte ont någonstans och då känner man hur rastlösheten smyger sig på. Jag vill träna!

Problemet är att jag tycker det är så tråkigt med sån träning som går långsamt. Alltså typ yoga, pilates, simning. Allt sånt som rekommenderas när man är gravid är sånt jag inte kan motivera mig att göra.

Jag tycker om att springa - joggingturer, backträning, intervall, långa lugna turer och korta snabba. Åh. Vad ska jag göra istället? Löpningen funkar ju inte längre.

Det får väl bli promenader så länge, då kommer man ju i alla fall ut i naturen.



Jag i skogen i höstas



Vad heter du?

Åh vad ska hon heta vårt lilla underverk? Hur ska något namn någonsin kunna leva upp till vad hon betyder för oss? Hur ska man kunna sammanfatta ett sånt under med bara ett ord?

Det är så svårt det där! På ett sätt spelar det ingen roll vad hon får heta, vad vi än döper henne till så kommer hon att växa in i det och passa med det namnet. Många säger att när bebisen väl föds så ser man på dem direkt vad de heter, och jag hoppas verkligen att det stämmer.

Jag har alltid döpt saker, hela mitt liv. Varenda docka (Malin, Louisa, Stina, Dockan Bengtsson), nalle (Aaron, Brumma) och Barbie (Susanna, Mirelle, Magdalena) jag hade som liten hade ett namn. Alla våra hönor hade namn (Victoria, Elisabeth, Focus, Prinsessan). Min kanin döpte jag till Hodidji, min katt till Wizie. Alla hade namn, och jag behövde aldrig fundera utan jag bara tittade på dem och så visste jag.

Jag som liten

Det var som när vi fick hem vår fina foderkatt. Hon heter Curly Sue egentligen men det kändes lite konstigt att kalla vår katt för Sue eftersom James moster heter det, så vi bestämde oss för att kalla henne något annat. Åh vad vi funderade innan hon kom till oss, och ingenting kändes helt rätt. Förrän jag satte mig ner, tittade noga på henne och utbrast "men Josephine heter hon ju!!". Så var det med det. Enkelt när jag väl såg henne.

Jag hoppas verkligen att det är så med vår dotter. Att vi bara kan titta på henne och se vad hon heter. Då är det självklart bra med en lista med förslag att inspireras av, så kan förhoppningsvis ett av dem passa perfekt på vår lilla prinsessa.

Adrienne Adrian

Oj vad jag drömde inatt. Först var jag och Alina ute och skulle åka buss, och vi missade två bussar till Västerås.

Sen var det jag och Hannah som var ute och åkte buss i England, vi tittade på bebiskläder på någon affär och sen hälsade vi på hennes mormor som var 44 år.

Sen satt jag och pratade med Isabel Adrian från Svenska Hollywoodfruar om graviditet. Hon hade en dotter som hetter Adrienne och jag tänkte att det var ett konstigt val av namn med tanke på hennes efternamn. Adrienne Adrian liksom.

Hon är gravid såg jag på Alabamas blogg (vilket antagligen är varför jag drömde om henne, jag tittar inte ens på det programmet), och i min dröm så hade hon knappt någon mage. Jag frågade vilken vecka hon var i och hon tittade förvånat på mig. "Månad nio!" sa hon. "Bara man håller igång med träningen hela tiden så behöver man inte få så stor mage." Hahaahaha!!

Nu ska vintern UT!

Även om det är -10 på morgonarna (hur stavar man det egentligen??) och fortfarande fruset och frostigt så börjar det ändå kännas som vår! Solen skiner, det är ljust när man åker till jobbet och när man åker hem. Helt underbart, åh vad jag har längtat!

Jag har fått något ryck nu när solen lyser, jag vill vårstäda!

Damma rensa kasta sortera tömma skura putsa vädra - nu ska vintern uuut!

Hejdå kroppen

På föräldraträffen pratade vi som sagt om hur kroppen förändras i och med graviditeten. Ja det vet väl alla att man blir lite plufsig och degig om magen ett bra tag efter, det säger ju sig själv. Det är dock lite andra grejer som man kanske inte tänker på.



Magen går att träna upp igen, där har man muskler som man kan trimma till och med tiden så går den tillbaka. Kanske inte helt på alla, men jobbar man för det så kan man i stort sett få tillbaka en platt och fin mage at some point.

Brösten däremot. Det är ingen muskel som man kan träna upp, utan när de tänjts ut och sen går tillbaka så har de förlorat sin stuns för all framtid. Hejdå. Det går inte att träna upp, det är som det är.

Att man spricker (!!) och måste sys och så vidare är sånt som läker, och det blir inga synliga ärr kvar. Även där nere har man muskler som drar ihop sig med tiden, och tränar man dem så kan man bli som man var innan. Bra.

Bristningar i huden får alltså de flesta. Även om man kan försöka förhindra det med salvor och oljor så ligger det mycket genetiskt i hur mycket bristningar man får, och de flesta får det mer eller mindre. De brukar tydligen börja på nedre delen av magen, under naveln, och gå uppåt. De försvinner inte, även om de bleknar med tiden.




Ja vad ska jag säga? Vad gör man liksom, det är bara att acceptera.

Hejdå till min gamla kropp men hej nya livet med en helt ny mening tillsammans med vår alldeles egna lilla dotter!

Sista föräldraträffen

Igår hade vi den sista träffen med föräldragruppen.

Det blev tre träffar totalt för oss eftersom vi missade den första, och jag tycker att det har varit roligt att få träffa lite andra blivande föräldrar. Nackdelen med en så liten stad som Kungsör är att de får slå ihop gruppen, så de flesta ska ha barn mycket tidigare än oss. På återträffen kommer de tidigaste bebisarna vara ca 5 månader när vår lilla bara är några veckor!
Det plus att de flesta redan har barn sen innan gör ju att vi blir en ganska brokig skara, jag känner mig ganska okunnig och typ inte lika gravid som de andra, haha!

Vi tjejer pratade om hur kroppen förändras efter graviditeten, mer om det kommer i ett annat inlägg. Killarna pratade förlossning i ett annat rum tillsammans med pappagruppledaren.

Nu är det alltså över, och på efterträffen i augusti kommer vi alla att ha fått våra bebisar. Shit!!

3D/4D Ultraljud

Vi har funderat på att åka till Stockholm och gå på 3D Ultraljud. En enda anledning - att få kika in hos vår dotter och få en liten smygtitt på hur hon ser ut!!

Självklart är det också en extra bekräftelse på att allt ser bra ut osv, men de kollarna görs ju kontinuerligt av BM och på vanliga UL.

Bilder från tittutultraljudse.

Åh det vore en riktigt häftig upplevelse. Lite läskigt också, att bara "titta in" sådär. Enda problemet är att jag tycker det är lite dyrt. 1500 SEK plus en resa till Stockholm, det blir ganska saftigt!

Är det någon som har varit på 3D UL eller vet någon som har varit? Vad tyckte ni/de?

Krångel golv

Det är så typiskt, alltid ska allting krångla.

Vi hade ju fått över lite av det golv vi la i köket. Vi vill ha det på hela övervåningen, så alla rum har likadant golv. Perfekt då att vi har kvar så det bara är att köpa till några paket till barnkammaren. Tänkte vi.


Cider på vårt köksgolv

Vi hade kollat innan vi la golvet i köket så att de inte ska sluta tillverka det, och det skulle de inte. Toppen. Men nu när vi åkte för att beställa det vi behöver får vi veta att visst det finns fortfarande att beställa, men nu har de ändrat kanterna på golvet för att göra det lättare att lägga. Men gud vad bra. Smidigt. Bara det att nu passar det alltså inte längre ihop med det golvet som vi har!

Så plötsligt kollar vi alltså på att köpa ett nytt golv för hela rummet, då det vi har i kartongen hemma är pretty useless.

Nu får vi fundera igen på hur vi ska göra med det här jäkla golvet, vi som hade ställt in oss på att byta. Varför kan det aldrig bara gå som planerat?

Den konstanta oron

Varje gång jag får en spark följs det av en känsla av lättnad. Åh vad bra, hon är ok! Om jag inte känner något på några timmar kommer oron krypande, och jag buffar lite på magen för att få respons.

Sorry tjejen att jag väcker dig hela tiden, det kommer nog bli samma om du är tyst för länge när du är född också tyvärr.

Den här ständiga oron, följt av lycka och lättnad varje gång hon sparkar. Upp och ner som en berg- och dalbana flera gånger per dag.


Foster i vecka 23, hon är en riktig bebis nu!